söndag 14 augusti 2011

Jag fortsätter

Är så glad för att jag fick lite respons om att fortsätta blogga! Jag fortsätter tänker jag mig, men är så innerligt trött på blogspot, så jag testar wordpress.

linapanyaaventyr.wordpress.com är nya adressen. Så följ gärna med mig dit, jag hoppas att jag ska få lite ordning där snart.

lördag 13 augusti 2011

Bröllop

Idag är det dags för bröllop. Farmor och farfar passar E. Jag är nervös deluxe, känns jobbigt att lämna henne, särskilt nu när första tanden börjar komma och kanske feber och gnäll också. Lilla lilla älskling. Jag ska vara nykter och köra, för att ha lite kontroll.

Åh, älskade barn.

fredag 12 augusti 2011

Äh

Det krånglar galet mkt med bloggen nu. Inlägg försvinner och bilder också. Trött på den. Kanske byter... Tar ju bara bort blogglusten ännu mer.

Nä, måste försöka sova.

Tillbaka

Vi är tillbaks från stugan. E håller på att få sin första tand, vilket innebär gnäll, orolig sömn, ingen aptit... För oss blir tillvaron lite lite mindre rolig.

Men trots det, är det så sött att hon håller på att få en tand :-)

tisdag 9 augusti 2011

Nu åker vi, på riktigt

Jag skojade visst lite igår när jag skrev att vi skulle åka. Vi åker om en stund, på riktigt,

Igår kväll bestämde sig vår bebis för att inte sova. Hon var helt ifrån sig, vägrade ligga ner, ville bara vända sig och spotta ut nappen och när hon väl vänt sig låg hon och skrattade och allt var bra igen. Jag och J kämpade i en timme drygt. Sedan fick vi ge upp, och hon fick amma trots att hon nog inte var något hungrig alls. Men då somnade hon, och så fick även vi sova. Fy farao vad trötta vi var. Men nu sover hon i alla fall, sovmorgon får man ju ha när man är uppe sent.

Bugg

Jag kan inte kommentera i min egen blogg, det står att jag inte har åtkomst till sidan. Eh?

Dessutom vill jag ändra layout i bloggen, men även där är det någon slags bugg, så jag kan inte scrolla ner och välja mallar längre ner, då scrollas det upp igen av sig själv. Gah...

måndag 8 augusti 2011

Kollektivtrafiken

Idag skulle jag och E hälsa på J på jobbet i Flemingsberg. Vi skulle åka pendeltåg för första gången, men först buss. På hemvägen pendeltåg igen och därefter tvärbana och buss.
Naturligtvis ska det vara två andra barnvagnar på bussen trots att jag åker i icke rusningstrafik. Vi får trängas och pussla ihop och isär oss när vi ska av och på. Suck. Byte i Solna, det gick fint och hissen stank bara lite urin. E är på glatt humör och vill inte somna, men sköter sig trots det hela vägen till Flemingsberg. Hissen i Flemingsberg stinker desto mer av urin, jag håller andan hela vägen upp. So far so good... Har tagit E i mancucan eftersom hon gnällt i vagnen. Kommer till rulltrapporna/hissen upp till sjukhusområdet, där det på hissdörren hänger ett oroväckande rött papper... Hissen är ur funktion och väntas vara i drift senast v. 37. Tack å tack. Eftersom jag har E i manducan vågar jag åka med vagnen i rulltrappan, men den är galet lång och jag hade aldrig åkt med E i vagnen (tänk om handtaget lossnar när vi är högst upp...?!). På hemvägen får vi sällskap av J. Han tar manducan, så jag åker med vagnen i rulltrappan igen. I Årstaberg där vi ska byta till tvärbanan, visar det sig att hissen var trasig även där. Men här var även rulltrappan trasig... Tack och lov var vi två, så det gick ju bra eftersom vi kunde bära ner vagnen tillsammans. Men vad hade jag gjort utan J? Burit ner vagnen för trappan med E på höften? Nä, skulle inte tro det. Hittills har ingen erbjudit sig att hjälpa mig av och på bussar med vagnen, eller något annat för att underlätta. Flera såg mig vid rulltrappan i Flemingsberg där jag stod och funderade ett tag på hur jag skulle ta mig upp, men ingen erbjöd sin hjälp.

Det är inte självklart att det går smidigt att åka kollektivt. Som tur är det gratis att åka buss med barnvagn hos SL, vilket jag nu tycker borde vara självklart. Annars måste man ju lämna sitt barn ensamt i vagnen medan man går fram och betalar, vilket inte känns helt bra faktiskt. Det måste gå att fixa en hiss snabbare än på 10 veckor, och går rulltrappan sönder borde man kunna lösa det på något sätt. Helt plötsligt kan man som rullstolsbunden eller barnvagnsförare inte ta sig på eller av perrongen, lite trist kan jag tycka...