Jag är ganska less på mitt mammaliv just nu också, som en extra jobbig grej ovanpå allt annat tråk. När E bestämmer sig för att vägra sova middag, och jag inte får min dyrbara egentid, blir jag helt förstörd och orkar liksom inte vara glad mamma längre utan blir arg och sur. Och så får jag dåligt samvete och försöker rycka upp mig, men det går inte bra.
Det är ju inte hennes fel att hon inte kan sova, det kanske framförallt är mitt eget som inte lyckas söva henne i rätt tid och så blir hon övertrött. Eller så håller hon på att ställa om sig, för när hon väl somnar så sover hon ganska länge, till skillnad från tidigare då hon kanske sov i en kvart. Nu sover hon typ en timme om jag har tur.
Jag vill inte känna så här, vill hitta tillbaks till mitt harmoniska mammajag igen. Kanske skulle jag tycka att det vore skönare att vara hemma, om jag visste att det inte var så jobbigt att ta mig ut när jag väl ville. Nu känns det som att alla roliga grejer kräver att jag behöver ta mig ut, men så är det ju naturligtvis inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar