Jag fortsätter

Är så glad för att jag fick lite respons om att fortsätta blogga! Jag fortsätter tänker jag mig, men är så innerligt trött på blogspot, så jag testar wordpress.

linapanyaaventyr.wordpress.com är nya adressen. Så följ gärna med mig dit, jag hoppas att jag ska få lite ordning där snart.

Bröllop

Idag är det dags för bröllop. Farmor och farfar passar E. Jag är nervös deluxe, känns jobbigt att lämna henne, särskilt nu när första tanden börjar komma och kanske feber och gnäll också. Lilla lilla älskling. Jag ska vara nykter och köra, för att ha lite kontroll.

Åh, älskade barn.

Äh

Det krånglar galet mkt med bloggen nu. Inlägg försvinner och bilder också. Trött på den. Kanske byter... Tar ju bara bort blogglusten ännu mer.

Nä, måste försöka sova.

Tillbaka

Vi är tillbaks från stugan. E håller på att få sin första tand, vilket innebär gnäll, orolig sömn, ingen aptit... För oss blir tillvaron lite lite mindre rolig.

Men trots det, är det så sött att hon håller på att få en tand :-)

Nu åker vi, på riktigt

Jag skojade visst lite igår när jag skrev att vi skulle åka. Vi åker om en stund, på riktigt,

Igår kväll bestämde sig vår bebis för att inte sova. Hon var helt ifrån sig, vägrade ligga ner, ville bara vända sig och spotta ut nappen och när hon väl vänt sig låg hon och skrattade och allt var bra igen. Jag och J kämpade i en timme drygt. Sedan fick vi ge upp, och hon fick amma trots att hon nog inte var något hungrig alls. Men då somnade hon, och så fick även vi sova. Fy farao vad trötta vi var. Men nu sover hon i alla fall, sovmorgon får man ju ha när man är uppe sent.

Bugg

Jag kan inte kommentera i min egen blogg, det står att jag inte har åtkomst till sidan. Eh?

Dessutom vill jag ändra layout i bloggen, men även där är det någon slags bugg, så jag kan inte scrolla ner och välja mallar längre ner, då scrollas det upp igen av sig själv. Gah...

Kollektivtrafiken

Idag skulle jag och E hälsa på J på jobbet i Flemingsberg. Vi skulle åka pendeltåg för första gången, men först buss. På hemvägen pendeltåg igen och därefter tvärbana och buss.
Naturligtvis ska det vara två andra barnvagnar på bussen trots att jag åker i icke rusningstrafik. Vi får trängas och pussla ihop och isär oss när vi ska av och på. Suck. Byte i Solna, det gick fint och hissen stank bara lite urin. E är på glatt humör och vill inte somna, men sköter sig trots det hela vägen till Flemingsberg. Hissen i Flemingsberg stinker desto mer av urin, jag håller andan hela vägen upp. So far so good... Har tagit E i mancucan eftersom hon gnällt i vagnen. Kommer till rulltrapporna/hissen upp till sjukhusområdet, där det på hissdörren hänger ett oroväckande rött papper... Hissen är ur funktion och väntas vara i drift senast v. 37. Tack å tack. Eftersom jag har E i manducan vågar jag åka med vagnen i rulltrappan, men den är galet lång och jag hade aldrig åkt med E i vagnen (tänk om handtaget lossnar när vi är högst upp...?!). På hemvägen får vi sällskap av J. Han tar manducan, så jag åker med vagnen i rulltrappan igen. I Årstaberg där vi ska byta till tvärbanan, visar det sig att hissen var trasig även där. Men här var även rulltrappan trasig... Tack och lov var vi två, så det gick ju bra eftersom vi kunde bära ner vagnen tillsammans. Men vad hade jag gjort utan J? Burit ner vagnen för trappan med E på höften? Nä, skulle inte tro det. Hittills har ingen erbjudit sig att hjälpa mig av och på bussar med vagnen, eller något annat för att underlätta. Flera såg mig vid rulltrappan i Flemingsberg där jag stod och funderade ett tag på hur jag skulle ta mig upp, men ingen erbjöd sin hjälp.

Det är inte självklart att det går smidigt att åka kollektivt. Som tur är det gratis att åka buss med barnvagn hos SL, vilket jag nu tycker borde vara självklart. Annars måste man ju lämna sitt barn ensamt i vagnen medan man går fram och betalar, vilket inte känns helt bra faktiskt. Det måste gå att fixa en hiss snabbare än på 10 veckor, och går rulltrappan sönder borde man kunna lösa det på något sätt. Helt plötsligt kan man som rullstolsbunden eller barnvagnsförare inte ta sig på eller av perrongen, lite trist kan jag tycka...

Nu åker vi igen

Nu lämnar vi Brommakaoset mot stuglivet igen. Jag känner mig deppig i kroppen. Jag vill få ordning nu...

Helgmyset

I torsdags var vi på överraskningsmiddag hos min E som fyllde 30. Hennes sambo hade planerat överraskningsmiddag! Så gulligt. Och det blev jättebra och jättemysigt. Trots två bebisar som skrek ikapp och verkade peppa varandra till gnäll. Det är nog såhär det kommer vara i framtiden, insåg vi.

Igår kollade vi på Sunes sommar, och jag åt lösgodis efter att vi ätit en lchf-middag. Det som förmodligen kommer att hända när J äter lchf, är väl att jag bara kommer bli tjockare :) Eftersom jag då nästan äter lchf+vanligt :P Inte bra.

Idag sitter jag här, efter räkmacksmiddag, med ett glas vitt. Det är spännande hur snabbt jag blir påverkad av alkohol nu när jag ammar också. Bröllop nästa helg blir nog en upplevelse, måste hålla koll på mig själv. J nattar bebin, som inte verkar låta sig nattas alls för hon ger ifrån sig små skrik ibland och jag kan nästan höra Js suckar när hon precis somnat och sedan vaknar till och börjar dra i spjälskydd, lakan, gosekaninen eller annat som ligger i närheten. Då blir man alldeles matt i kroppen, och får börja om hela nattningsproceduren.

Imorgon ska vi på middag hos efterlängtade vänner i Sundbyberg, det ska bli roligt!

Ok

Okej, några är ni som läser iallafall.

Fast det visste jag ju egentligen. Det är bara att det blir så himla mycket roligare med respons. Även om jag säger att jag mest skriver för mig, så är det ju självklart att jag även skriver för andras skull och för att det är roligt att veta att andra läser mina tankar.

Well, vi får väl se :P

Dags att sluta nu kanske

Jag funderar på att sluta blogga. Jag hinner knappt blogga alls. Och dessutom har jag knappt några läsare. Bättre då att skriva ocensurerat i anteckningar ibland.

Hm...

Sol ute

Jag och E sitter i soffan och tittar ut genom fönstret, på solen och på den nästintill molnfria himlen. Enligt kartan ligger närmsta badplats bara 20 minuters promenad härifrån. Jag är sugen på att gå dit, det är faktiskt värt att kånka upp och ner vagnen för, och att gå i den här värmen. Att få bada lite. Men jag inser ju att själva badningen skulle nog inte ens bli av, eftersom jag är ensam med E, och E ska väl inte bada som den 6 månader gamla bebi hon är. Hon får i vilket fall som helst absolut inte doppa sig! Och det vill jag. Så om jag går dit får jag i så fall häcka i skuggan med E, som säkert inte mår bra i värmen och så har jag en skrikande bebi på väg hem som jag får ta i selen och samtidigt köra vagnen och bli svettig och skön. Allt detta utan att ha badat.

Sa jag att jag är lite av en pessimist?

Träningsvärken

Jag har så svår träningsvärk att det är lika med tortyr att böja mig ner för att ta upp Es leksaker som hon envisas med att slänga på golvet. Det gör så galet ont!

Onsdag är vilodag.

Älskade

Snälla

Jag ser på E där hon ligger i lugn och ro och äter vid mitt bröst. Sedan läser jag om alla de barn som riskerar att dö av svält på Afrikas horn. Gråter... Inser hur oerhört lyckligt lottad jag är som kan se till att mitt barn alltid får bli mätt och sova lugnt om natten. Har ni skänkt pengar allihop? Det finns inte en enda ursäkt, alla som läser min blogg har iallafall råd.

Tror jag ska skänka mer pengar. Det gör ont i hela mig.

Jumpsuit

Jag är lite småsugen på att försöka hitta en jumpsuit att ha på bröllopet nästa helg. Det vore nästan en garanti för att ingen annan skulle ha samma outfit, för jag orkar inte hålla på att vara kreativ och försöka leta upp något på second hand, även om jag skulle vilja. Frågan är om jag vågar, jag menar, jumpsuit och blek mammakropp kanske inte är bästa kombon trots allt.

Ikväll tar jag en sväng till Bromma Blocks och kollar läget, kanske blir det en klänning ändå, det är ju ändå ett säkert kort. Skönt med egentid förresten. Längtar.

Ok, en positiv grej

Våra garderober är ju förstås på plats. Det är skönt.

Ilskan

Jag är ganska less på mitt mammaliv just nu också, som en extra jobbig grej ovanpå allt annat tråk. När E bestämmer sig för att vägra sova middag, och jag inte får min dyrbara egentid, blir jag helt förstörd och orkar liksom inte vara glad mamma längre utan blir arg och sur. Och så får jag dåligt samvete och försöker rycka upp mig, men det går inte bra.

Det är ju inte hennes fel att hon inte kan sova, det kanske framförallt är mitt eget som inte lyckas söva henne i rätt tid och så blir hon övertrött. Eller så håller hon på att ställa om sig, för när hon väl somnar så sover hon ganska länge, till skillnad från tidigare då hon kanske sov i en kvart. Nu sover hon typ en timme om jag har tur.

Jag vill inte känna så här, vill hitta tillbaks till mitt harmoniska mammajag igen. Kanske skulle jag tycka att det vore skönare att vara hemma, om jag visste att det inte var så jobbigt att ta mig ut när jag väl ville. Nu känns det som att alla roliga grejer kräver att jag behöver ta mig ut, men så är det ju naturligtvis inte.

Deppigt

Jag har en depperiod just nu tydligen... Det mesta känns trist... Jag hatar att vagnsproblemet inte verkar lösa sig. Idag var jag tvungen att bära upp hela vagnen i lägenheten igen efter min och Es promenad. Och visst, det skulle jag väl kunna fixa, men kanske inte varje dag, och kanske inte i vinter när det är 15 minus alt spöregn. Och absolut inte med good old Brio battleship. Bugaboon är ju en enkel match, den vägar ju bara blygsamma 7 kg om jag inte minns fel. Men det största problemet är inte att vagnen är tung eller att det blir lite svettigt för mig. Det värsta är att jag måste lämna E ensam i lägenheten under den här tiden. Hon får ligga i spjälsängen under tiden, vilket inte känns helt ok. Jag önskar att föreningen kunde bygga något slags cykelförråd ellet något liknande, där man även kunde förvara barnvagnar om man ville. Jag har insett att gamla lägenheten i Uppsala var värsta jackpoten när det gällde vagnsförvaring, eftersom vi kunde ha den inomhus i vårt förråd och sedan bara rulla ut den genom en dörr. Då tyckte jag det var jobbigt, men det är absolut ingenting jämfört med det här. Det bär mig verkligen emot att gå ut just nu, jag orkar liksom inte hålla på och mecka med vagnsbärande upp och ner och lämna E ensam alt ta henne i selen.

Det kanske inte verkar så jobbigt, men just den här lilla detaljen med vagnsförvaring är en stor del av min vardag, eftersom jag blir så låst. Okej om vi var två, men jag är bara jag, och jag är varken så särskilt stark eller har så bra kondition såhär post graviditet. Nu vill jag inte höra några positiva kommentarer om att jag ju blir stark när jag får bära vagnen och E hit och dit. Man ska inte behöva vara tyngdlyftare för att kunna köra sin barnvagn! Och hör sen...

Jag blir så trött... Önskar jag kunde sluta älta saker, men det går inte.

Jag är ganska less på mitt mammaliv just nu också. När E bestämmer sig för att vägra sova middag, och jag inte får min dyrbara egentid, blir jag helt förstörd och orkar liksom inte vara glad mamma längre utan blir arg och sur.

Annars så

Jag gillar att det är mulet väder idag. Som spädismamma gillar jag inte solen. Då måste jag antingen packa in E i massa kläder eller stanna inne alternativt hänga i skuggan. Det är trist. Inför bröllopet nästa helg ska jag börja preppa min bleka mammakropp med brun-utan-sol, för att se lite mer exotisk ut. Jag känner mig lite som en deg.

Apropå mammakropp, har jag precis stått 3x30 s i plankan! Jippi! Men för att bli negativ igen, så brukar jag alltid göra det på måndagar, morgon och kväll, med höga ambitioner om att jag ska fortsätta resten av veckan och därefter på obestämd tid. Men så på tisdag morgon glömmer jag bort det, och sedan fortsätter det så resten av veckan, och på obestämd tid...

Slår knut på mig själv

Igår var jag tvungen att tvätta allt till den "nya" vagnen, eftersom det när vi kom hem och dragit upp vagnen i lägenheten, visade sig att säljaren var rökare (stod självklart inte i annonsen). Så nu luktar tyget bra igen... Innan luktade det ärligt talat skit. Påminde mig om en lukt från när jag var liten, hos våra grannar mittemot som alltid rökte. Blä. Det enda som nu har en aningens stank av rök är handtaget och ramen, men det ska jag bearbeta tills det inte luktar något mer. Skrubba skrubba skrubba. Så ironiskt att jag som verkligen avskyr rökning och när folk röker i närheten av barn, ska lyckas köpa just en rökvagn på Blocket! Åh grr... Önskar jag var rik, så att vi kunde köpt en ny vagn från början.

Iallafall, så har jag precis brottats med ramen för att lyckas få på bastyget, utan framgång dock. Det enda som hände var att jag blev genomsvettig och arg. Så nu får far ta tag i den där när han kommer hem.

Det här med Blocket alltså, jag avskyr det. Ändå är jag beroende, och ända vet jag att man verkligen kan fynda om man har tur. Tyvärr har jag nu haft otur med barnvagnsköpen tre gånger av tre möjliga. Jag är så arg på mig själv och så besviken. I lördags när vi skulle hämta den här vagnen visade det sig ju även att tyget var trasigt och det var ett stort hål i sittyget. Jag är en usel prutare, och fick bara ned priset 500 spänn (mitt eget fel), nu i efterhand önskar jag att jag inte varit så snabb. Hade egentligen inte gett mer än 3000 för den nu när jag vet hur den egentligen var. Himla skit...