Tre och en halv månad

E är tre och en halv månad gammal, och har helt plötsligt börjat bli supergnällig om kvällarna. Från ca 18.30 är hon bara ett enda litet skrikpaket. Själva står vi hjälplösa inför denna lilla varelse som är alldeles ifrån sig och skriker förtvivlat tills ansiktet är alldeles illrött. Det enda som funkar är att lägga henne på mage över ena armen och sedan vagga tills man (läs J...) blir alldeles trött i armarna. Förutom att amma henne förstås, men det fungerar endast när hon är lugn alternativt att vi ligger i sängen i mörkret och det är sovdags (vilket blir allt tidigare om kvällarna eftersom vi inte orkar kämpa med henne...). Alltså är hon nog troligtvis övertrött, men finner liksom ingen ro på något sätt. Hon kan somna när vi ammar framför teven, men sedan vaknar hon efter en kvart igen och är lika förtvivlad... Det är rätt jobbigt, just den här gnälligheten. Det är helt okej att hon är uppe med oss, men bara hon kunde vara lite glad :P Nu är det bara en enda lång kamp från sex-tiden fram till 22.

Bastu

Om en vecka ska E bejaka sitt finska arv från pappas sida, och basta för första gången i sitt tre och en halv månader gamla liv. Själv har jag "lärt mig" att älska att basta och längtar tills det är dags igen, men känner mig lite lätt orolig för Es premiär. Jag har krävt av J att jag ska få ha henne i mitt knä när vi bastar, för att känna någon slags kontroll och kunna trösta henne om hon blir ledsen. Det kommer ju självklart inte vara hundra grader i bastun, inte ens sextio kanske, men ändå. Lilla hjärtat, tänk om hon blir rädd?
- - - -

Apropå bastu, förlovade vi oss i bastun i Kolbäck för snart ett år sedan, ovetandes om att en pyttepytteliten bebis simmade runt i min livmoder. Igår såg vi på Fyra Bröllop på teve, och på toppen av bröllopstårtan stod ett eiffeltorn eftersom brudparet hade förlovat sig i Paris. Vi fnissade när vi fantiserade om hur det skulle se ut med en bastu på toppen av vår tårta...

Tvärbana

Idag ska vi åka tvärbanan mellan Alvik och Valla torg. Det är en resa på 16 minuter, och jag är dönervös! Tänk om hon skriker! Känner svettdroppar i pannan redan nu. Har med sjalen utifallatt, men det är som tur är soligt ute idag så kanske gillar hon vagnen idag. Då kan jag nämligen ha nere suffletten och hon kan ligga och spana på träden och på alla som går förbi och ler mot henne :) Flirtkula deluxe är vår lilla tjej.

Nu hör jag henne rumla runt i babyskyddet, dags att amma henne full med mat så hon inte kommer på att hon är hungrig där på tvärbanan. Amning på tvärbana är något jag inte kommer utsätta mig själv för.



Alltså om du inte slänger fram maten snart så äter jag upp den här kaninen!



Ombytligt

Idag har det varit spöregn och soligt omvartannat hela dagen, så vi har inte varit ute alls. Det har liksom inte passat någongång när E har varit redo. Inte så trevligt att promenera i regnet med bärsjalen, vagnen är väl förmodligen så blöt som den kan bli. Måste måste fixa så att den kan stå åtminstone under tak, annars är den väl snart helt förstörd...

Imorgon blir det tvärbanepremiär när vi ska göra en utflykt till min käraste vän E, som fick goda nyheter idag! Så glad för hennes skull, nu är det spännande dagar hon har framför sig...

Trodde jag hade massor att skriva, men här tog det visst slut.

Dagdrömma

Saker jag dagdrömmer om just nu...

- Bullar och kakor och bakelser
- Sova ensam ostört, kolsvart i en hel natt
- Mysa/prata/promenera/ äta middag/fika/duscha med J ensam
- Ordning och reda i lägenheten och fiffiga smarta förvaringslösningar till alla grejer
- Ha långt hår som jag kan få sätta upp en knut eller en mammaig vardaglig hästsvans
- Min gamla, platta mage (nu är det mest en vit deg som jag inte orkar träna bort)
- När E är äldre och vi kan diskutera saker med henne, och vi får veta vem hon är
- Promenera på Smögenbryggan
- Bada med E i vattenbrynet hemma i Ragnerudssjön

Well, allt är saker som snart kommer hända, bra för dagdrömmande alltså. Skulle tro att håret och sömnen är det som ligger längst bort i tiden. Förutom att diskutera med E då.

Onsdagsbloggen

Jag önskar mig en bil som är färdigförsäkrad, färdigbeskattad och som tankas med luft (eller bebisbajs). Livet vore ibland så mycket enklare om vi hade en bil. Nästa helg bär det av till svärföräldrarna igen, och jag avskyr att vara beroende av att folk ska skjutsa oss överallt hela tiden. Suck.

E sover i babyskyddet efter ett par timmars bråk och gråt. Hon låg i spjälsängen en stund förut och kravlade på mage, och lyckades snurra ett halv varv och låg plötsligt på tvären i sängen, såg helfestligt ut och hon var så söt. Sedan försökte hon äta upp gosekaninens ben, och då fick jag ge mig och amma henne :) Längtar längtar längtar tills vi får börja ge henne människomat! Tänkte ha premiär på midsommarafton, då är ju färskpotatis ett perfekt val liksom. Spännande!

Borde kanske passa på att äta nu när sötan sover? Ja.

Premiärer

Oj, jag hinner visst aldrig blogga...

Sedan sist har systrarna varit här på besök och gosat och myst hela helgen. Jag har vågar åka buss med E i vagnen, och idag har vi även åkt tunnelbana i sjalen och sedan även buss, sötan sov som en stock, skönt! Glass i parken, shoppingtur, spaning på grannar och sovmorgonsgos i sängen har vi också hunnit med.

Jag försöker ta det lugnt här hemma, inte känna panik över allt jag skulle vilja göra. Egentligen är det nog andras åsikter som gör mig stressad. Att alla andra föräldralediga hittar på så mycket med sina bebisar, babymassage, babyrytmik, babysim, fika var och varannan dag och gud vet vad. Jag trivs enormt bra i Es sällskap, och jag tror hon trivs med mig. Att ha något planerat två eller tre dagar i veckan känns lagom, och bara hänga hemma de andra dagarna. Mysa i soffan och titta i en bok, lyssna på musik och sjunga, gymma lite, titta på mig när jag diskar, E är rätt nöjd för det mesta faktiskt. Jag försöker njuta, och det går bättre och bättre. Känner mig för det mesta oerhört lyckligt lottad som får vara hemma med världens bästa unge, och att hon växer och frodas så bra för att jag kan ge henne så bra mat. Det är ingen annan än jag som får göra just det här, det känns skönt att äntligen känna mig tillfreds med tillvaron som mammaledig (förutom lägenhetskaoset då). Så mycket bättre att vara mammaledig och trivas med det liksom :)

Något som gör allt mycket roligare, är att hon börjat skratta, högt alltså! Åh, vad varma våra hjärtan blir när hon skrattar!

Little baby gone big

Utan att jag märkt någonting alls, har min lilla underbaring blivit så stor, hon väger snart 7 kg och är 63 cm lång! Ligger över normalkurvan på både vikt, längd och huvudomfång... Det märks bland annat på hennes tjocka mysiga ben, hihi... :D Det här innebär tyvärr att hon är på väg att växa ur sin ligglift till vagnen, och vi måste klura ut någon fiffig lösning. Sittvagn är det tyvärr inte läge för än, då hennes lilla rygg inte klarar av att sitta upp sådär länge än. Jag har försökt klippa till hennes gamla babybay-madrass, men då kommer hon för högt upp i sittdelen och det känns ju inte så säkert. Vill ju att hon ska ligga alldeles omhuldad och trygg i vagnen fortfarande trots att hon växer så hon knakar. På Babyland hade de något slags sittvagnsinlägg för vintern som verkade rättså mjukt, men kul att lägga ut 500 spänn på det. Vi klurar vidare.

Mamma-barn

På föräldragruppsträffen var vi nio mammor och nio spädisar, E var störst och äldst, och försökte imponera på de andra genom att prata högt när bvc-sköterskan skulle prata om babymassagen vi skulle göra. Sedan tröttnade E på alltihop och skrek och var allmänt otrevlig resten av tiden. Det var så sanslöst varmt därinne, så jag förstår att hon blev irriterad, stackarn var alldeles blöt av svett. Alla verkade iallafall trevliga, och jag försökte verkligen få alla att förstå att ville socialisera. Ska nog ta fler initativ, kände hur behovet av att spy ut allt jag funderar över bara ökade och ökade under tiden :P

E är alldeles jätteilsk idag, undrar varför, måste visst umgås med henne innan och äter upp hela sin hand.

Ensamt



Här hänger jag, typ jämt.



Det är rätt ensamt ibland, det här livet som mammaledig. Långa dagar i soffan framför tvn eller datorn, vi ammar ungefär varannan timme skulle jag tro och då är det enklast i tv-soffan. Försöka få i mig själv mat när hon slumrar, matcha in promenader när hon kanske är lite trött, byta femtielva bajsblöjor, vagga bort magont, prata i sängen, prata i knäet, sjunga och dansa, leka i babygym, sitta babysitter när jag försöker hinna göra annat som att diska, städa, packa upp flyttlådor... Vissa dagar känns allt skit, saknar mitt utan-barn-liv massvis. Vissa dagar är så himla underbara. Gemensamt för alla dagar är att jag ofta gråter för att hon är så himla fin, och att hon är min bara min.

Det känns så tabu att tycka att det är trist att vara hemma med sitt barn. Jag och J pratar mycket om det, men att prata med andra känns ganska främmande. Jag saknar att prata med såna som är i samma period i livet som jag är, eller som åtminstone har barn i samma ålder som E. Imorgon är det dags för föräldragrupp på bvc, och jag är dönervös, för jag vill verkligen träffa andra och så är jag rädd att det inte finns några som jag funkar med.

Avklarat

Nu är Lilla hjärtat färdigvaccinerad för den här gången. Hon skrek sig illröd i hela ansiktet, men jag tyckte att hon skötte sig fint i jämförelse med andra smågryn som jag såg på bvc. Hon blev nöjd med lite amning och sedan sov hon i sjalen hela vägen hem (jösses vad folk glor när hon sitter i sjalen, är det så ovanligt med bebisar i sjalar?!). Jag såg en bebis som var så ledsen och inte lät sig tröstas av mamma och pappa som såg ganska så desperata ut, stackarna :( Tyvärr satte de den lille i en BabyBjörn med huvudet framåt, så han har nog inte så mycket tröst att hämta hos dem på vägen hem... Jag hade lust att säga till dem att de borde ha honom vänd mot sig för att han får för mycket intryck och kanske känner sig vilsen om han får sitta framåtvänd, men vågade inte säga något med risk för att verka besserwizzerig... Synd om bebisen bara...

Nu sover E på vår säng, misstänker att hon kanske är påverkad av vaccinet för hon är ganska mammig och gnällig, så skönt att hon kan sova lite. Äntligen kan Aya ligga och gosa med mig i soffan ibland som vi gjorde förr, det är mys :) Hela sista tiden av graviditeten låg vi och gosade och hon hade mig helt för sig själv, och så kommer plötsligt en skrikande minimänniska och stjäl uppmärksamheten. Är nästan förvånad över att hon tar det hela med ro, hon blev vuxen när E kom tycker jag, sötkatten!

Promenaderna

Alltid när vi är på promenad oroar jag mig för att E ska börja gråta tröstlöst och att jag inte kan ta upp henne och trösta henne, att folk ska titta på oss och tycka att jag är en dålig mamma som låter mitt barn gråta och att E ska bli förstörd för livet och aldrig mer känna tillit till mig för att jag inte tillfredsställde hennes behov när hon grät. Ja, lite överdrivet kanske, men sådär går mina mammatankar när de får fritt spelrum.

Ikväll ska vi promenera till Alvik, möta upp J och så ska vi hämta upp ett babygym jag köpt på Blocket. Ett "Lilla spöket Laban-gym" blev det, känns som ett fynd för 200 kr :) Det är i vilket fall som helst ganska långt dit vi ska, och då börjar mina funderingar kring om hon ska börja gråta osv osv... Oroar ihjäl mig och vill nästan inte gå ut alls. Längtar tills E kan hålla huvudet helt stabilt och börjar kunna sitta lite själv, så att vi kan använda sittdelen på vagnen, hon vill ju liksom vara med hela tiden. Skittrist att ligga nere i liften i mörkret och glo.

Imorgon ska vi till Bvc, och samma oro där... Dessutom ska hon få 3-månadersvaccinet imorgon, kanske det blir gråt hela vägen hem ändå :P De sticker (förhoppningsvis för att det är så de ska göra för att minimera smärtan) en spruta i varje ben på samma gång! Små tjocka benen!

Sötungen

E stod verkligen för underhållningen på festen igår :) Hon pratade massor och var för det mesta på ett ganska soligt humör. Dock blev kvällen sen och vi var inte hemma i Sthlm förrän vid halv elva, ett tag efter läggdags alltså. Hemresan började dessutom på värsta tänkbara vis när E började gråta och sen skrek ända till Enköping då svärmor föreslog radion. Vi satte på P2, och fem minuter senare sov E... Klassiskt verkar vara grejen, och jag tror nog vi ska nog testa det inför natten, kanske somnar hon utan ett bröst i munnen :P

Lördag

Idag ska vi till Västerås för att fira Js lillebror S som fyllde 25 häromdagen. Det är första gången släkten på Js sida träffar E, och det är ju ganska spännande! :) E ska ha en av sina påskäggsklänningar på sig, dösöt blir hon i dem. Nu slumrar hon på vår säng, bra idé att sova lite för att ladda inför eftermiddagen...

Jag har hunnit måla naglarna vilket jag försökt hinna hela veckan, och sitter och funderar kring outfit. Jag är så sugen på att handla kläder, men känner mig rätt hämmad av hela amningsgrejen. Allt måste ju ha knappar eller djup urringning för att funka, och jag orkar snart inte leta efter kläder längre. Idag får det nog bli djup urringning och en gammal kjol som jag hittade på rean på HM förra året. Skulle gärna haft ett tight svart fodral, men med min putmage så känns det inte så bekvämt.

J ringde precis, han är och ensamshoppar på Bromma Blocks, och erkände att han faktiskt tyckte det var roligt att shoppa! Yeay! Så bra, Bromma Blocks är faktiskt ett jättebra köpcentrum, stort, luftigt, folktomt även på helgen liksom :) Passar J perfekt, och även mig med barnvagn.

Nu är min amningskropp hungrig igen, trots fyra rostmackor och en smoothie till frukost. Hm, kanske därför jag är hungrig, när jag tänker efter... Vitt rostbröd är kanske inte det bästa.

Stora lilla tjej

Idag kunde vi klä på E en body i storlek 68! Är hon en jättebebis?! Imorgon fyller hjärtat tre månader :)

"Bloggtorka"

Här har det varit tyst ett tag. Det är mycket som händer, med pappa, med E, med lägenheten. Och så har det varit så fint väder, och ja, tyst har det varit. Jag är tillbaks, iallafall just i det här inlägget :)

Igår när jag och E hade följt B till tunnelbanan sneddade jag med barnvagnen över gräset nedanför vårt hus, och möter en kvinna med två hundar som verkar relativt lugna. Plötsligt springer en av dem iväg, den större av dem, och hon skriker på den men den verkar vara vild och glad över att slippa det där eländiga kopplet. Jag ökar takten med vagnen och ser framför mig hur den hoppar på mig och biter mig i armen så att jag tappar vagnen med E i och... Hunden fortsätter vara vild och galen bakom oss och kvinnan skriker allt vad hon orkar efter den. Idag läser jag på Aftonbladet om ett äldre par som blivit illa bitna av tre hundar någonstans utanför Stockholm, och inser att jag nog är lite rädd för hundar. Stora hundar åtminstone, och i synnerhet nu när jag fått barn. Vill inte ens tänka tanken...

Jag har kommit på att jag gillar att bo nära en flygplats, det får mig liksom att drömma mig bort och det känns skönt. Men jag avskyr när de största jetplanen tvunget ska passera när E precis slumrat till! Då låter det som att  de använder vår balkong för start och landning ungefär.

Måste bara säga, att jag har fräknar! Och mitt hår har börjat bli solblekt á la högsommar redan nu! Ibland är det rätt så underbart att vara mammaledig. Glass och inredningstidning i äppelträdspark med sovande bebis i vagnen och strålande solsken... Mmm!

Telefon?

Ok, jag hade visst köpt en xperia arc, inte en htc :P Jag sa ju att jag var oteknisk...

Sjalbarn

I början gillade E att sitta i sjalen, nu verkar hon mest vilja därifrån när jag sätter henne i den. Hon har blivit så stark i hela kroppen att jag inte orkar ha henne kvar när hon börjar kravla runt i den. Men idag när jag gick ner med överdelen till vagnen i källaren, var jag tvungen att ta henne i sjalen, och på vägen upp i trappan så somnade hon, och där sitter hon kvar fortfarande :) Sötnos.

Idag ska jag hämta nya telefonen! Det blev en htc-telefon, vad nu det är... Är så oerhört oteknisk, så det ska bli spännande att se hur det går att lära sig den. Telefonen jag har nu är så gammal att folk skrattar åt den och kallar den söt... Nu hoppas vi bara på att det inte blir mer regn här idag, regnar det stannar vi inomhus.

Krångel

Igår gick vi och presenterade oss för ordföranden i bostadsrättsföreningen. Skulle bla få våra namn uppsatta i trapphuset etc. Hade också planerat att fråga om vi kunde få ställa barnvagnen i korridoren i källaren, eftersom det är minst sagt osmidigt att förvara den i cykelförrådet. Men nej, det gick nog inte... Så, min och Es väg till vagnen ser ut såhär: Efter att ha klätt på både mig och E och lagt henne i liften, tar jag mig själv, henne i liften, sittdelen till vagnen och ev skötväska och går ner våra 3½ trappa ner i källaren. Ställer ner E, låser upp en dörr, tar upp E och går till nästa dörr, ställer ner E, låser upp dörren, tar upp E och tänder en lampa. Går genom korridoren och tänder ytterligare två lampor varav den sista måste släckas innan jag lämnar den delen av korridoren. Ställer ner E, går och låser upp vagnen, sätter på sittdelen. Rullar ut vagnen till E och öppnar sedan dörren ut som är en tung skyddsrums dörr. I vägen står ett stort löpband som någon ställt där så jag får lyfta upp vagnen över den. Håller upp skyddsrumsdörren och ställer upp dörren med hjälp av vagnen, hämtar E som vid det här laget är måttligt irriterad och skriker. Krånglar mig ut genom dörren med E och liften på armen. Går upp för en betongtrappa och ställer liften med E i på gräset. Springer ner för trappan och in i korridoren, ca 10 m in för att släcka lampan. Tillbaks igen för att baxa upp vagnen för betongtrappan upp till E som alltså legat ensam i liften och skrikit under tiden som jag måste tillbaks och släcka lampan. Lägger ner E i vagnen och sedan är vi klara att gå. Förhoppningsvis är det inte regn eller snö under tiden jag ska göra detta.

Ja, som ni ser är det inte så att jag längtar efter att ge mig ut. Jag har gjort det här en gång, och det räckte. Fram tills nu har vi haft vagnen i cykelstället ute låst med ett kombinationslås, men igår regnade det hela dagen och därför var vi tvungna att ställa in vagnen för att låta den torka. Det går inte att ha den ute, för då förstörs den, men det går heller inte att ha den inomhus för då tar jag mig inte ut. Det är helt uteslutet att behöva lämna E ensam så länge, och jag kan inte bära både henne och vagnen samtidigt och hinna släcka lampan alternativt bära henne genom mörkret nere i källaren. Jag klurar på lösningar varje dag, men hittar ingen. Vet bara att det inte fungerar så som jag har det nu.

Precious time

Det bästa med att vara mammaledig, förutom när E är vaken och glad och underbar, är när hon sover. Då får jag göra saker jag saknar. Som idag när jag fick sitta ensam i sängen en stund, med två inredningstidningar, en stor kopp kaffe och choklad. Sådant unnade jag mig nästan aldrig innan E kom, eller åtminstone värdesatte jag det inte lika mycket som jag gör nu.

Trots att jag njuter av den här tiden när sussar sött, saknar jag henne samtidigt. Åh, det gör nästan ont i mig när jag tänker på hur underbar den här lilla människan är! Igår satt hon på mitt bröst och pratade jättelänge med mig. Jag blir bara så frustrerad för att jag inte förstår vad hon säger.

Tacksam

Inatt är tredje natten i rad som E sover i sin spjälsäng ensam från ca 22 till 05. Det är alldeles underbart! Jag är så glad för både hennes och vår skull, för hon verkar sova så lugnt och bra där. Hon ligger tre meter från vår säng, och jag hör inte alla småljud hon har för sig, men ändå hör jag henne när hon behöver oss. Jag har till och med testat öronproppar och tycker att det fungerar rätt bra ändå. Jag känner mig nästan utvilad just nu, och försöker njuta av det så mycket jag kan, för jag vet att deras sömnbehov och rutiner förändras när de växer.
På dagarna är dock sömnen nästintill obefintlig just nu. En kvart här och där, och jag börjar få slut på sätt att underhålla henne då hon är vaken.

Pappa är förresten okej, jag vet inte mer än så. Tänker på honom.

Måndag (igen)

Min far ligger i en operationssal på Sahlgrenska just nu, och jag vankar omkring med en bebis på armen och tänker på honom. Avskyr denna väntan.

Bebisen somnade nu precis på mina knän, och jag tassade in med henne i famnen och lade henne i sin egen säng. Hoppas hon sover en stund, stackaren har hållt igång sedan 06 imorse, då brukar hon bli såhär slut och övertrött.

Idag ska jag i vanlig ordning försöka hinna fixa med saker. Fixa med lägenheten, fixa med att försöka komma fram till bvc, fixa med föräldrapenning, fixa räkningar, fixa med hemligheter. Fixandet brukar vanligtvis aldrig hinnas med, bland amningar, powernaps, promenader och disk. Bvc har jag försökt minnas och hinna att ringa i två veckor...