Inatt är tredje natten i rad som E sover i sin spjälsäng ensam från ca 22 till 05. Det är alldeles underbart! Jag är så glad för både hennes och vår skull, för hon verkar sova så lugnt och bra där. Hon ligger tre meter från vår säng, och jag hör inte alla småljud hon har för sig, men ändå hör jag henne när hon behöver oss. Jag har till och med testat öronproppar och tycker att det fungerar rätt bra ändå. Jag känner mig nästan utvilad just nu, och försöker njuta av det så mycket jag kan, för jag vet att deras sömnbehov och rutiner förändras när de växer.
På dagarna är dock sömnen nästintill obefintlig just nu. En kvart här och där, och jag börjar få slut på sätt att underhålla henne då hon är vaken.
Pappa är förresten okej, jag vet inte mer än så. Tänker på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar