Jag fortsätter

Är så glad för att jag fick lite respons om att fortsätta blogga! Jag fortsätter tänker jag mig, men är så innerligt trött på blogspot, så jag testar wordpress.

linapanyaaventyr.wordpress.com är nya adressen. Så följ gärna med mig dit, jag hoppas att jag ska få lite ordning där snart.

Bröllop

Idag är det dags för bröllop. Farmor och farfar passar E. Jag är nervös deluxe, känns jobbigt att lämna henne, särskilt nu när första tanden börjar komma och kanske feber och gnäll också. Lilla lilla älskling. Jag ska vara nykter och köra, för att ha lite kontroll.

Åh, älskade barn.

Äh

Det krånglar galet mkt med bloggen nu. Inlägg försvinner och bilder också. Trött på den. Kanske byter... Tar ju bara bort blogglusten ännu mer.

Nä, måste försöka sova.

Tillbaka

Vi är tillbaks från stugan. E håller på att få sin första tand, vilket innebär gnäll, orolig sömn, ingen aptit... För oss blir tillvaron lite lite mindre rolig.

Men trots det, är det så sött att hon håller på att få en tand :-)

Nu åker vi, på riktigt

Jag skojade visst lite igår när jag skrev att vi skulle åka. Vi åker om en stund, på riktigt,

Igår kväll bestämde sig vår bebis för att inte sova. Hon var helt ifrån sig, vägrade ligga ner, ville bara vända sig och spotta ut nappen och när hon väl vänt sig låg hon och skrattade och allt var bra igen. Jag och J kämpade i en timme drygt. Sedan fick vi ge upp, och hon fick amma trots att hon nog inte var något hungrig alls. Men då somnade hon, och så fick även vi sova. Fy farao vad trötta vi var. Men nu sover hon i alla fall, sovmorgon får man ju ha när man är uppe sent.

Bugg

Jag kan inte kommentera i min egen blogg, det står att jag inte har åtkomst till sidan. Eh?

Dessutom vill jag ändra layout i bloggen, men även där är det någon slags bugg, så jag kan inte scrolla ner och välja mallar längre ner, då scrollas det upp igen av sig själv. Gah...

Kollektivtrafiken

Idag skulle jag och E hälsa på J på jobbet i Flemingsberg. Vi skulle åka pendeltåg för första gången, men först buss. På hemvägen pendeltåg igen och därefter tvärbana och buss.
Naturligtvis ska det vara två andra barnvagnar på bussen trots att jag åker i icke rusningstrafik. Vi får trängas och pussla ihop och isär oss när vi ska av och på. Suck. Byte i Solna, det gick fint och hissen stank bara lite urin. E är på glatt humör och vill inte somna, men sköter sig trots det hela vägen till Flemingsberg. Hissen i Flemingsberg stinker desto mer av urin, jag håller andan hela vägen upp. So far so good... Har tagit E i mancucan eftersom hon gnällt i vagnen. Kommer till rulltrapporna/hissen upp till sjukhusområdet, där det på hissdörren hänger ett oroväckande rött papper... Hissen är ur funktion och väntas vara i drift senast v. 37. Tack å tack. Eftersom jag har E i manducan vågar jag åka med vagnen i rulltrappan, men den är galet lång och jag hade aldrig åkt med E i vagnen (tänk om handtaget lossnar när vi är högst upp...?!). På hemvägen får vi sällskap av J. Han tar manducan, så jag åker med vagnen i rulltrappan igen. I Årstaberg där vi ska byta till tvärbanan, visar det sig att hissen var trasig även där. Men här var även rulltrappan trasig... Tack och lov var vi två, så det gick ju bra eftersom vi kunde bära ner vagnen tillsammans. Men vad hade jag gjort utan J? Burit ner vagnen för trappan med E på höften? Nä, skulle inte tro det. Hittills har ingen erbjudit sig att hjälpa mig av och på bussar med vagnen, eller något annat för att underlätta. Flera såg mig vid rulltrappan i Flemingsberg där jag stod och funderade ett tag på hur jag skulle ta mig upp, men ingen erbjöd sin hjälp.

Det är inte självklart att det går smidigt att åka kollektivt. Som tur är det gratis att åka buss med barnvagn hos SL, vilket jag nu tycker borde vara självklart. Annars måste man ju lämna sitt barn ensamt i vagnen medan man går fram och betalar, vilket inte känns helt bra faktiskt. Det måste gå att fixa en hiss snabbare än på 10 veckor, och går rulltrappan sönder borde man kunna lösa det på något sätt. Helt plötsligt kan man som rullstolsbunden eller barnvagnsförare inte ta sig på eller av perrongen, lite trist kan jag tycka...

Nu åker vi igen

Nu lämnar vi Brommakaoset mot stuglivet igen. Jag känner mig deppig i kroppen. Jag vill få ordning nu...

Helgmyset

I torsdags var vi på överraskningsmiddag hos min E som fyllde 30. Hennes sambo hade planerat överraskningsmiddag! Så gulligt. Och det blev jättebra och jättemysigt. Trots två bebisar som skrek ikapp och verkade peppa varandra till gnäll. Det är nog såhär det kommer vara i framtiden, insåg vi.

Igår kollade vi på Sunes sommar, och jag åt lösgodis efter att vi ätit en lchf-middag. Det som förmodligen kommer att hända när J äter lchf, är väl att jag bara kommer bli tjockare :) Eftersom jag då nästan äter lchf+vanligt :P Inte bra.

Idag sitter jag här, efter räkmacksmiddag, med ett glas vitt. Det är spännande hur snabbt jag blir påverkad av alkohol nu när jag ammar också. Bröllop nästa helg blir nog en upplevelse, måste hålla koll på mig själv. J nattar bebin, som inte verkar låta sig nattas alls för hon ger ifrån sig små skrik ibland och jag kan nästan höra Js suckar när hon precis somnat och sedan vaknar till och börjar dra i spjälskydd, lakan, gosekaninen eller annat som ligger i närheten. Då blir man alldeles matt i kroppen, och får börja om hela nattningsproceduren.

Imorgon ska vi på middag hos efterlängtade vänner i Sundbyberg, det ska bli roligt!

Ok

Okej, några är ni som läser iallafall.

Fast det visste jag ju egentligen. Det är bara att det blir så himla mycket roligare med respons. Även om jag säger att jag mest skriver för mig, så är det ju självklart att jag även skriver för andras skull och för att det är roligt att veta att andra läser mina tankar.

Well, vi får väl se :P

Dags att sluta nu kanske

Jag funderar på att sluta blogga. Jag hinner knappt blogga alls. Och dessutom har jag knappt några läsare. Bättre då att skriva ocensurerat i anteckningar ibland.

Hm...

Sol ute

Jag och E sitter i soffan och tittar ut genom fönstret, på solen och på den nästintill molnfria himlen. Enligt kartan ligger närmsta badplats bara 20 minuters promenad härifrån. Jag är sugen på att gå dit, det är faktiskt värt att kånka upp och ner vagnen för, och att gå i den här värmen. Att få bada lite. Men jag inser ju att själva badningen skulle nog inte ens bli av, eftersom jag är ensam med E, och E ska väl inte bada som den 6 månader gamla bebi hon är. Hon får i vilket fall som helst absolut inte doppa sig! Och det vill jag. Så om jag går dit får jag i så fall häcka i skuggan med E, som säkert inte mår bra i värmen och så har jag en skrikande bebi på väg hem som jag får ta i selen och samtidigt köra vagnen och bli svettig och skön. Allt detta utan att ha badat.

Sa jag att jag är lite av en pessimist?

Träningsvärken

Jag har så svår träningsvärk att det är lika med tortyr att böja mig ner för att ta upp Es leksaker som hon envisas med att slänga på golvet. Det gör så galet ont!

Onsdag är vilodag.

Älskade

Snälla

Jag ser på E där hon ligger i lugn och ro och äter vid mitt bröst. Sedan läser jag om alla de barn som riskerar att dö av svält på Afrikas horn. Gråter... Inser hur oerhört lyckligt lottad jag är som kan se till att mitt barn alltid får bli mätt och sova lugnt om natten. Har ni skänkt pengar allihop? Det finns inte en enda ursäkt, alla som läser min blogg har iallafall råd.

Tror jag ska skänka mer pengar. Det gör ont i hela mig.

Jumpsuit

Jag är lite småsugen på att försöka hitta en jumpsuit att ha på bröllopet nästa helg. Det vore nästan en garanti för att ingen annan skulle ha samma outfit, för jag orkar inte hålla på att vara kreativ och försöka leta upp något på second hand, även om jag skulle vilja. Frågan är om jag vågar, jag menar, jumpsuit och blek mammakropp kanske inte är bästa kombon trots allt.

Ikväll tar jag en sväng till Bromma Blocks och kollar läget, kanske blir det en klänning ändå, det är ju ändå ett säkert kort. Skönt med egentid förresten. Längtar.

Ok, en positiv grej

Våra garderober är ju förstås på plats. Det är skönt.

Ilskan

Jag är ganska less på mitt mammaliv just nu också, som en extra jobbig grej ovanpå allt annat tråk. När E bestämmer sig för att vägra sova middag, och jag inte får min dyrbara egentid, blir jag helt förstörd och orkar liksom inte vara glad mamma längre utan blir arg och sur. Och så får jag dåligt samvete och försöker rycka upp mig, men det går inte bra.

Det är ju inte hennes fel att hon inte kan sova, det kanske framförallt är mitt eget som inte lyckas söva henne i rätt tid och så blir hon övertrött. Eller så håller hon på att ställa om sig, för när hon väl somnar så sover hon ganska länge, till skillnad från tidigare då hon kanske sov i en kvart. Nu sover hon typ en timme om jag har tur.

Jag vill inte känna så här, vill hitta tillbaks till mitt harmoniska mammajag igen. Kanske skulle jag tycka att det vore skönare att vara hemma, om jag visste att det inte var så jobbigt att ta mig ut när jag väl ville. Nu känns det som att alla roliga grejer kräver att jag behöver ta mig ut, men så är det ju naturligtvis inte.

Deppigt

Jag har en depperiod just nu tydligen... Det mesta känns trist... Jag hatar att vagnsproblemet inte verkar lösa sig. Idag var jag tvungen att bära upp hela vagnen i lägenheten igen efter min och Es promenad. Och visst, det skulle jag väl kunna fixa, men kanske inte varje dag, och kanske inte i vinter när det är 15 minus alt spöregn. Och absolut inte med good old Brio battleship. Bugaboon är ju en enkel match, den vägar ju bara blygsamma 7 kg om jag inte minns fel. Men det största problemet är inte att vagnen är tung eller att det blir lite svettigt för mig. Det värsta är att jag måste lämna E ensam i lägenheten under den här tiden. Hon får ligga i spjälsängen under tiden, vilket inte känns helt ok. Jag önskar att föreningen kunde bygga något slags cykelförråd ellet något liknande, där man även kunde förvara barnvagnar om man ville. Jag har insett att gamla lägenheten i Uppsala var värsta jackpoten när det gällde vagnsförvaring, eftersom vi kunde ha den inomhus i vårt förråd och sedan bara rulla ut den genom en dörr. Då tyckte jag det var jobbigt, men det är absolut ingenting jämfört med det här. Det bär mig verkligen emot att gå ut just nu, jag orkar liksom inte hålla på och mecka med vagnsbärande upp och ner och lämna E ensam alt ta henne i selen.

Det kanske inte verkar så jobbigt, men just den här lilla detaljen med vagnsförvaring är en stor del av min vardag, eftersom jag blir så låst. Okej om vi var två, men jag är bara jag, och jag är varken så särskilt stark eller har så bra kondition såhär post graviditet. Nu vill jag inte höra några positiva kommentarer om att jag ju blir stark när jag får bära vagnen och E hit och dit. Man ska inte behöva vara tyngdlyftare för att kunna köra sin barnvagn! Och hör sen...

Jag blir så trött... Önskar jag kunde sluta älta saker, men det går inte.

Jag är ganska less på mitt mammaliv just nu också. När E bestämmer sig för att vägra sova middag, och jag inte får min dyrbara egentid, blir jag helt förstörd och orkar liksom inte vara glad mamma längre utan blir arg och sur.

Annars så

Jag gillar att det är mulet väder idag. Som spädismamma gillar jag inte solen. Då måste jag antingen packa in E i massa kläder eller stanna inne alternativt hänga i skuggan. Det är trist. Inför bröllopet nästa helg ska jag börja preppa min bleka mammakropp med brun-utan-sol, för att se lite mer exotisk ut. Jag känner mig lite som en deg.

Apropå mammakropp, har jag precis stått 3x30 s i plankan! Jippi! Men för att bli negativ igen, så brukar jag alltid göra det på måndagar, morgon och kväll, med höga ambitioner om att jag ska fortsätta resten av veckan och därefter på obestämd tid. Men så på tisdag morgon glömmer jag bort det, och sedan fortsätter det så resten av veckan, och på obestämd tid...

Slår knut på mig själv

Igår var jag tvungen att tvätta allt till den "nya" vagnen, eftersom det när vi kom hem och dragit upp vagnen i lägenheten, visade sig att säljaren var rökare (stod självklart inte i annonsen). Så nu luktar tyget bra igen... Innan luktade det ärligt talat skit. Påminde mig om en lukt från när jag var liten, hos våra grannar mittemot som alltid rökte. Blä. Det enda som nu har en aningens stank av rök är handtaget och ramen, men det ska jag bearbeta tills det inte luktar något mer. Skrubba skrubba skrubba. Så ironiskt att jag som verkligen avskyr rökning och när folk röker i närheten av barn, ska lyckas köpa just en rökvagn på Blocket! Åh grr... Önskar jag var rik, så att vi kunde köpt en ny vagn från början.

Iallafall, så har jag precis brottats med ramen för att lyckas få på bastyget, utan framgång dock. Det enda som hände var att jag blev genomsvettig och arg. Så nu får far ta tag i den där när han kommer hem.

Det här med Blocket alltså, jag avskyr det. Ändå är jag beroende, och ända vet jag att man verkligen kan fynda om man har tur. Tyvärr har jag nu haft otur med barnvagnsköpen tre gånger av tre möjliga. Jag är så arg på mig själv och så besviken. I lördags när vi skulle hämta den här vagnen visade det sig ju även att tyget var trasigt och det var ett stort hål i sittyget. Jag är en usel prutare, och fick bara ned priset 500 spänn (mitt eget fel), nu i efterhand önskar jag att jag inte varit så snabb. Hade egentligen inte gett mer än 3000 för den nu när jag vet hur den egentligen var. Himla skit...

Njutning

Pedanten i mig fick precis en liten orgasm av att se på vår nya garderob som står i hallen, proppfylld med kläder! Mm! Ett problem kvarstår dock, endast hälften av mina kläder får plats... Jag skulle egentligen behöva hela garderoben för mig själv. Det är lite trist.
Jag sitter och surfar runt på inredningssidor för lite inspiration till vår hall, vi har lite problem med klädhängare och skoställ. Vi kan inte sätta upp något på väggen pga kablar och såntdär. Det bästa hade varit en tamburmajor kombinerat med ett skoställ. Är det ingen som kommit på det än, att det går att kombinera? Ska min fästman behöva bygga en sådan också? Hur som helst, det jag tänkte skriva, var att det här med bokstäver och meningar på väggar och hyllor och typ var som helst, är kanske det absolut sista jag skulle ta in i mitt hem. "Carpe diem" på köksväggen, ett L på min sida av sängen osv. Nej usch. Aldrig i mitt hem.

Helg

Jag och käten sitter och pustar ut efter en stressig dag, bebis ligger utslagen av värmen i spjälsängen i blåsten från fläkten. Vi har varit på Bromma Blocks en snabbis för att shoppa lite dricka på Systembolaget samt köpa blöjor på Coop. Efter det har jag flängt runt som en galning för att försöka skapa ordning i vår lägenhet, bland halvfärdiga garderober och madrasser och ren och smutsig tvätt och bajsblöjor och intorkade majsbågar och gamla muggar med kaffeslattar i. Om några timmar kommer min kusin med alldeles nytt sällskap och ska sova över hos oss innan de flyger iväg på kryssning (avundsjuk!) tidigt imorgon. Naturligtvis ska de slippa trampa i majsbågar och ligga bland dammråttor, därav mitt panikstädande.

J är hemma om en timme, då är det helg! :) I helgen ska vi hämta nya vagnen i Södertälje, och samtidigt passa på att fika med min vän F som bor där. På söndag, och kanske imorgon om vi hinner, ska vi färdigställa och flytta in i våra efterlängtade garderober. Pedanten i mig mår psykiskt dåligt av att leva i detta kaos, så garderoberna sitter fint nu. Det ska bli så skönt att få hänga upp mina klänningar på galgar igen, och vika alla tröjor fint på vita hyllor.

Ops

Jag har råkat köpa en vagn till. Det var ju inte riktigt meningen från början, men det är SÅ svårt att veta vad man vill ha i en barnvagn innan man fått barn. Nu vet jag. Nu har vi köpt en Bugaboo på Blocket, nu ska jag provköra och kolla innan jag betalar, så att inget är trasigt eller något sånt. Ska bli skönt att slippa vår osäkra Britax, bara väntar på att den ska ramla isär när som helst.

Hoppas att Pelmis gillar den nu bara!

Mos

Här ska det bli mos! Jag som är urdålig på att laga mat behöver ha en kokbok för att laga bebismat. Men det står jag för...

Sorg

Det är med både sorg och lycka i hjärtat jag inser att E älskar att äta riktig mat, och mer och mer börjar dissa bröstet till förmån för annat. Hon är snart sex månader, och ska självklart äta mat precis så som hon gör. Men amningen... åh vad fint det har varit! Min älskade lilla gumma, så många timmar vi har ammat. Så många tårar jag grät i början när det inte fungerade och hon bara skulle hålla på och krångla. Det gjorde ont, hon smackade i sig luft och fick kolik och jag grät igen. Efter ett tag blev det bra, och sedan har det fungerat så otroligt bra. Att amma är bland det finaste jag har varit med om i hela mitt liv. Stunderna tillsammans med henne, åh jag börjar gråta...

Nu är det ju inte så att hon slutat amma totalt och helt tvärt. Nej, vi ammar ju fortfarande, men betydligt färre och kortare stunder, och nästan ingenting på kvällar och nätter. Igår fick vi till och med blanda ersättning och ge på flaska för att hon vägrade att ligga vid bröstet... Det gör ont i en mamma, att blanda ersättning när man vet att man har massor att ge. Men jag kan samtidigt inte tvinga henne. I takt med att hon smakat riktig mat mer och mer, har hon ammat mindre och mindre, och det är ju precis så det ska vara. Hon har varit tidig med det mesta, så det är ingen överraskning att hon är tidig med maten också. Idag åt hon en jättemycket morotspuré. Jag hade kryddat den med salvia, vitpeppar och slängt i en stor sked osaltat smör, det var tydligen riktigt gott :)

Älskade unge. Jag visste inte att man kunde älska en annan människa på det här sättet.

Sömnigt

När det är varmt tycker vi att det är rätt jobbigt. Solen gör E trött och irriterad, och jag är blöt av svett hela tiden. Bästa köpet är vår ac...

Majsbågen

Älskar små kladdiga majsbågeluktande händer. Herregud så fin hon är!

En steriliseringsbox

Idag köpte jag två nya nappar till E, för att liksom fira att hon faktiskt tar napp ibland. Här ska testas en helt ny sort, jajjamän! För en gångs skull öppnade jag den lilla lappen som följde med och läste lite om nappen, brukar aldrig göra det annars, jag menar, hur mycket kan det stå om en napp? Ja, det visar sig nu, efter att ha läst lappen, att jag inte ens kan använda nappen! För att sterilisera napparna använder man en steriliseringsbox som napparna ligger i (det var två med i boxen). 25 ml vatten ska man ha i boxen, och sedan ska man micra alltihop i 90 s.

"Ta ur sugnapparna ur steriliseringsboxen efter behov, men undvik att vidröra själva sugdelen. Använd steriliserade griptänger för att klämma ut eventuellt vatten som kan finnas kvar i sugnapparna."

Ja, ni kanske förstår varför napparna helt plötsligt är totalt oanvändbara?! Jag har ingen steriliserad griptång!
Och om jag nu hade en steriliserad griptång, hur skulle jag då sterilisera om den när jag använt den? Eller måste vi ta och investera i en sådan steriliseringsapparat?

Det är underligt att det ska till så många moment för att E ska få suga på sin napp. Jag menar, för någon vecka sedan hann hon sitta och suga en stund på en duk på en thairestaurang i Vänersborg, jag undrar om den var steriliserad?

Grannar

Någon granne verkar ha bestämt sig för att ha typ ravefest och spelar skithög musik. Inte uppskattat, i synnerhet inte av småbarnsföräldrar.

5månadersskryt

Min tjej skötte sig exemplariskt på bvc, rörde inte en min vid första injektionen i vänsterbenet. Skrek i max 10 sekunder på andra sprutan, och blev sedan tyst och gnydde lite efteråt. Hon satt i mitt knä hela tiden och tittade på en leksak som bvc-sköterskan plockade fram. Stolt mamma är jag!

Till lunch åt hon blomkål och jag åt gryta och potatis från igår. Hon åt ju inte några mängder, men ett par skedar fick hon i sig, och D-dropparna förstås. Efter lite amning som dessert, sover hon nu. Hon har börjat kunna somna utan amning, med nappen i munnen och lite stjärtklapp! Jag är så nöjd, nu är jag inte längre lika mycket levande napp som jag varit tidigare. Dessutom märks det att hon sover bättre, lugnare, och längre utan att somna vid bröstet, så skönt för henne! Lilla glada bebis.

I lördags hämtade vi en barnstol till henne som vi köpte på Blocket. En 60-talsstol (tror jag) för 200 kr, känns mycket roligare än att köpa en jättestor Ikea-stol eller en svindyr Stokkestol. Den här är perfekt, några skavanker förstås men det känns bara fint på något sätt.

Båge/krok

E bestämde sig för att vakna ungefär två minuter efter att J gått till jobbet. Vill knappt berätta det för honom, han blir så besviken.

Nu sitter vi och äter frukost. Jag med müsli, macka och kaffe, och E med resterna av en majsbåge. Hon slukar dem i en väldig fart, och sedan sitter hon med de ytterst kletiga resterna av dem i handen, och smörjer in hela bordet med det. Så söt! Att äta med henne har blivit mycket trevligare sedan hon börjat kunna sitta själv i en barnstol, nu kan hon nästan sitta och vara nöjd under hela tiden vi äter, om man underhåller lite under tiden, förstås.

Idag ska vi till bvc. Om jag inte minns fel är det dags för vaccin idag. Sist var jag dönervös, nu känner jag mig lite mer cool, även om jag vet att det kommer skära i hela hjärtat när hon skriker sådär otröstligt och högt som hon gör när de sticker in nålen i hennes tjocka lår. Semestern är förresten över, och jag tycker det känns rätt okej. Mitt och Es liv hemma känns supermysigt, vi har det så bra. Idag börjar vi med mat på riktigt, om en månad räcker inte bröstmjölken till och vi måste ersätta med riktig mat. Då känns det säkrast att se till att hon får i sig mat lagom tills dess...

Förresten, är inte Morgonpasset sommar ganska dåligt? Tjejen är ju helt otroligt tråkig.

The battle

Att byta blöja är just nu en kamp. Det ska ålas runt och vändas på och bita på underlaget och de låååånga bebishänderna når allt som ligger i närheten.

Samtidigt är fem månader en så rolig ålder! Hela hon är en enda stor sol nästan hela tiden.

Bastutjejen

E hade bastupremiär igår! Hon badade balja innan, sedan gick jag och hon in och satte oss en stund när bastun håll på att bli varm. Vi kastade på två gånger, och allt gick jättefint! Sedan fick hon bada balja en gång till. Hon var glad hela tiden, så kul! Det blir nog en riktig överfinna av henne någongång :)

I Roslagens famn

Idag var jag i Uppsala en sväng. Ett paket från Campadre med en jacka i hade råkat hamna i Uppsala till gamla adressen (jag hade glömt ändra min adress, helt enkelt...), så jag åkte på en bebisfri tripp för att hämta ut det.

Jag kände mig alldeles pirrig i hela kroppen när jag gick på Uppsalas kullerstenar igen. Så många minnen jag har från den staden, så många fina, de flesta fina faktiskt. De flesta pre-bebis, inte så många post-bebis. Uppsala känns verkligen hemma, och kanske hamnar vi åt det hållet igen, om ett par år. Inte just Uppsala, men kanske runtomkring. Åkte vägen från Sala till Uppsala och slogs av hur underbart vackert det är... Jag är nog ingen stadstjej, känner ibland hur hjärtat värker efter närheten till skogen, eller åtminstone landet. Att gå på långpromenad på grusvägar istället för trottoarer, plocka blommor som inte är gråa av damm, titta på kor... Jag vill nog att E ska få växa upp som jag och J har gjort, med en egen pulkabacke bakom huset, kunna lära sig cykla på gatan utanför utan att oroa sig för bilar som kör förbi i full fart, bygga kojor i träd och få ha dem i fred.

Vi drömde oss bort på Hemnet förut, en sekelskiftesvilla i en liten ort med mindre än en timmes pendlingsavstånd till Stockholm. Det vore perfekt. Åtminstone om ett par år. Nu blir det storstadsliv och tunnelbaneåkande för hela slanten ett par år, och E får väl dela pulkabacke med vår granne gangsterbossens lilla tjej. De verkar ju, trots svartklubbsägandet och så, rätt trevliga.

Stuga

Nu åker vi till stugan. Jag hoppas att det inte kommer bli så varmt, E klarar värmen oerhört dåligt. Jag hoppas bastun gör gott för både min sömnbrist och nästäppa...

En fox med far

När inget annat funkar, brukar J ta med E på en svängom, oftast en foxtrot. Idag blev det dans till la dolce vita på allsång med lotta engberg. Hon älskar musik och rörelse, allsång i alla former verkar vara favoriten just nu!

Ingen bättring

Jag fortsätter mitt sporadiska bloggande.

Vi har nått Västerås och svärföräldrarnas lägenhet. Imorgon blir det stugan i några dagar. Jag har hemlängtan och har lite svårt att njuta... Det var svårt att lämna familjen igår, alla grät när vi åkte och så även jag. Det gör ont i hjärtat att åka därifrån efter att ha varit där i nästan en månad.

Retro

I måndags fyndade vi en lampa. Jag är kär!

Lycklig

Dagarna efter E kommit var jag helt galen. Lycklig över att hon äntligen kommit, att hon var helt perfekt och så underbart vacker och att hon var vår. Samtidigt var jag supernojjig över att hon skulle sluta andas och vågade knappt sova, och oroade mig över att andra saker skulle hända som kunde leda till att vi förlorade henne. Jag grät oerhört många tårar över detta.

Den där rädslan och de där tårarna försvann ett tag, men nu är de tillbaks igen. Jag gråter inte lika mycket, tårarna hade nog med post-förlossningshormonerna att göra. Men jag oroar mig helt galet mycket. Kanske beror det på att vi precis köpt en bil, och jag funderar mycket på att krocka och på alla andra galna människor som finns i trafiken och som närsomhelst kan köra in i en bakifrån. Försöker bena ur alla tankar med min psykologsambo, det går ganska bra. Acceptera att oron finns där. Försöker kontrollera den och hindra den från att spåra ur, så att jag inte blir alldeles OCD-ig.

Fyra och en halv månad

Amningen är just nu lite av en kamp. Omgivningen är så oerhört mycket mer spännande än att äta. Jag kan knappt prata med någon utan att hon slutar äta, tv funkar men grejar jag med mobilen är det också typ kört :-)

Saknar mina gamla

Idag provade jag en klänning som kanske kunde vara en kandidat inför bröllopet vi ska på om en månad. Tyvärr passade den inte. Mina bröst var för stora! Jag saknar mina. Pre-amning.

Vad är du i glaset?

Drack ett glas vatten nyss och kom att tänka på när jag var liten. I skolan när man skulle äta frågade alla alltid varandra hur gammal man var i glaset. Där stod alltid en siffra, och så gammal "var man". Typ.

Undrar vad den där siffran egentligen står för.

Jag är i chock

E vaknade och hade ögon stora som tallrikar imorse klockan 06. Skit, tänkte jag, och gick upp med henne och satte henne i barnstolen. En timme senare, efter lite lek och bus och världens längsta jollerharang, ammade vi igen och hon somnade. Och sover fortfarande! Klockan är snart halv elva, och min käre far sitter och väntar otåligt på att få åka iväg till Biltema. Jag och E skulle få bli avsläppta inne i stan och gå på promenad. Och självklart ska hon sova som aldrig förr, just precis nu :)

Även spädbarnsmammor kan bränna sig i solen

Ja, jag lyckades bränna mig i solen igår när vi var på stranden. Självklart axlarna och övre delen av ryggen. Trodde det skulle vara omöjligt att bränna mig i sommar med tanke på att jag inte hinner sola, men det var visst fel. Att sitta i skuggan/soldis är lika effektivt...

Jag funderar mycket kring Es kläder nu när det är soligt. Hon är verkligen jättevarm hela tiden, och det spelar ingen roll vilka kläder hon har, hon är lika varm oavsett. Hon älskar när det blåser, och nu har jag upptäckt hur mycket hon gillar att bada i balja på altanen. Man ser hur hon riktigt njuter :) Men kläder alltså, igår hade hon uv-dräkt men den var jättevarm. Kalasbyxor känns väl varmt nu, och linnebodysarna, ja då kanske hon bränner sig. Hm.

Lchf = svårt

Jag har fått lägga ner lchfen, igen. Jag vaknade imorse, mådde jätteilla, var varm i hela kroppen och hade hjärtklappning. En timme senare mådde jag så illa att jag kräktes, och nu är jag helt slut. Har ätit kolhydrater igen och börjar känna mig ok, men det är tungt att bära E. Mamma lät mig sova en stund imorse och passade henne.

Jag fattar inte varför jag mår så illa, om det kan ha med amningen att göra kanske? Jag ska försöka satsa på lite GI istället. Avskyr mitt sötsug. Måste hålla mig.

Är sur för att det inte funkar, eftersom jag bakade (ja, jag bakade!) ett supergott LowCarb-bröd igår kväll. Och på eftermiddagen lyckades jag svänga ihop en sats kokostoppar som faktiskt var riktigt goda. Får väl äta dem ändå.

Pinglan

Vår bebis är visst en riktig strandpingla! Hon trivdes toppen på stranden och var snäll och go hela tiden. Nu har hon precis badat balja på altanen, det verkade hon också njuta av! Självförtroendeboost för mamman!!

Strand

Idag blir det stranden, E är fin i presentklänning och shorts från mormor och moster. På stranden får hon dock ligga under parasoll med uv-dräkt.

Jag har förresten jättevita ben. Trist.

Lchf igen

Jag ger mig på lchf igen. Det måste funka. Måste få ordning på sötsuget, är sugen på lösgodis jämt. Dessutom mår IBS-magen bättre på färre kolhydrater. Ska kämpa mig igenom de här dagarna nu, bannemej!

Vaknar, somnar

Hon vaknade igen helt utan förvarning! Så nu har jag mjölksyra i armarna efter 5 minuters intensivt bebisrumpklappande och trycka in nappen i munnen. Hon sover igen, och jag är ännu mer vaken :-P

Sova säng

Här ligger vi igen. E nöjd över att få ha somnat med bröstet i munnen, jag klarvaken efter att ha ammat i ren desperation för att inget annat söver min stackars övertrötta bebis. Hon märker när jag försöker smyga därifrån, och så vaknar hon. Jag har egentligen inget emot att hon sover bredvid mig, det är fint. Men nu har hon börjat komma på hur kul det är att kravla runt i sängen när hon vaknat, men fattar ju inte det där med att sängen tar slut. Alltså är hon alltid på väg ner från sängen vilket gör mig orolig... Dessutom försvinner all form av egen tid om kvällarna, vilket är trist. Jag måste ju ligga här för att hon ska somna, verkar det som... Kom hit och strö lite sömnpulver i mina ögon, John Blund.

Blomkål

Blomkål är förresten en succé! Förutom att de små händerna luktar apa efter allt kladdande. Hon äter faktiskt! Imorgon ska vi prova gröna ärtor...

Vakta

Kan jag vara tidernas sämsta bloggare? Mitt dåliga bloggande är dels ett tecken på att jag främst bloggar för min egen skull, men också på att jag nästan aldrig hinner sätta mig vid datorn...

Idag har jag iallafall fixat en "babyvakt" till oss. Alltså två walkietalkies kan man säga, en mottagare och en sändare. Funkade finfint när jag testade tidigare när E fick sova lunchnapen i spjälsängen, hörde henne direkt genom mottagaren. Den kommer från Biltema och har endast den här funktionen, inga temperaturer eller något sånt finns. Nöjer mig så bra med bara den funktionen. Tycker att man med lite sunt förnuft kan avgöra om det är för varmt eller för kallt där hon ligger. Att vår svarta vagn blir varm när den står i full sol är ganska självklart. Anledningen till inköpen av de här små walkietalkisarna är för att jag på midsommarafton inte kunde låta E ligga i vår säng på övervåningen, för att vi då inte hörde henne när vi satt ute i partytältet. Därför fick jag snällt vara inomhus alternativt springa ut och in hela tiden för att kolla om hon vaknat. Hade jag haft babyvakten hade jag kunnat få lite värdefull social kontakt med andra människor... Detta problem har jag aldrig upplevt eftersom vi bor i lägenhet, men här i föräldrarnas villa är det faktiskt superbra! Dock skulle jag aldrig få för mig att köpa andningslarm eller något sånt, det känns bara knäppt och jag skulle bli galen av att glo på det där larmet hela tiden. Då känns det bättre att hålla kolla på E istället.

Kär

Jag är så himla kär i henne!

Sova

E har sovit lugnt i två timmar nu. Själv kan jag bara inte somna... Inte minsta lilla gruskorn i ögat. Trots att jag vet hur trött jag är, med tanke på hur dåligt jag sover varje natt... Suck.

Fyra månader och en vecka

Lillan är fyra månader och en vecka. Typ idag tror jag.

Hittills i sitt lilla liv har hon hunnit med att lära sig vända på sin kropp från rygg- till mageläge, hon kan sitta om hon får luta sig framåt på sina tjocka underbara små ben men tippar bakåt ganska snabbt om hon råkar luta sig lite för långt bak. Hon har smakat på både potatis och morot, men grimaserar lika mycket åt båda, idag blir det nog blomkålspremiär. När hon ser någon hon gillar ler hon, vänder bort huvudet, spänner hela kroppen och skriker högt, snabbt och gällt. Eller så blir hon blyg och borrar in huvudet i mitt bröst för att sedan smygtitta på personen igen och då kanske hon kan bjussa på ett litet leende.

Hon vill smaka på allt som hon får i handen, öppnar munnen så fort något närmar sig den. Godast är handdukar i frotté och hud, både hennes egen och andras. Dock leder ju naturligtvis bröstet än så länge, där vill hon helst hänga jämt. Och så är hon ju lite lätt rund också...

Vagnen är fortfarande inte populär, bärselen is the shit, där somnar hon ganska omgående eller så sitter hon och spanar på allt som flyger förbi.

Varje dag är en liten kamp mot värmen. E är som ett litet element som alltid står på högsta effekt. Långärmade bodys fungerar inte nu på sommaren, och kalasbyxor är toppen. I selen blir vi svettiga båda två, varsin svettfläck på magen, så fint så.

Shoppingblogg

Fått mitt shoppingbegär stillat för stunden, då jag idag inhandlat jumpsuit att mysa i, svarta ballerinaskor, nagellack, trosor, svart klänning med knappar samt söta reafynd på Polarn o Pyret. Känns värt att reashoppa där, men inte att köpa till fullpris, tycker det är ganska dyrt... E har varit solstråle hela dagen förutom i bilen hem då hon skrek sig hes sista tre milen, men det fick gå. Hon verkar avsky babyskyddet av hela sitt lilla hjärta, så jag hoppas att hon snart kan sitta i en bilbarnstol (och att hon gillar det...). Hon har hängt i manducan på min lillasyster, och varit supernöjd där, så skönt! Hon vill verkligen bara vara nära någon hela tiden, hjärtat.

Morotspurén

Idag har jag ännu en gång försökt få E att äta morotspuré. Jag fick verkligen ihop det idag, tidsmässigt med hennes och min mat samtidigt. Visade henne att nu är det dags för mat, och åt lite själv. Sedan tog jag en sked av morots- och smörblandningen och gav henne. Hon gapade stort och fick in skeden i munnen, tittade på mig, grimaserade och fräste sedan till och allt flög ur munnen igen. Ungefär så höll vi på i fem minuter innan jag gav upp :) Nu funderar jag på att testa något nytt, palsternacka perhaps? Såg så fina fruktblandningar i affären häromdagen, och det lockar mig att ge henne melon eller något. Men dumt att hon får smak för frukt istället för grönsaker, eller? Och det här med majskrokar, är det något man ska ha? Hon är ju bara fyra månader dock. Kanske är för tidigt?

Nä, passa på att dricka kaffe medan hon sover sin eftermiddagsnap...

Västkustskt

Jag och bebis befinner oss på västkusten, vi har lite minisemester. Tyvärr har E bestämt sig för att fortsätta mammigheten, så jag får inte så mycket semester som jag fantiserat om. Vi får se om jag ens lyckas ta mig iväg för en massage och ansiktsbehandling, åh vad skönt det vore...

Vi saknar pappa dock, och jag har insett vilket überbra team vi är, jag och han. Föräldrateam, bästavänteam, ja ni fattar. Perfekta. Han kommer en vecka.

Semester

Mina föräldrar är här på besök, och på onsdag åker jag och E med dem tillbaka till västkusten. Får massor av hjälp, jätteskönt :)

Idag fick E sin andra smakportion med morot, verkar som att hon gillar det bättre än potatis så vi kör morot istället. Så spännande det är att hon börjat smaska riktig mat :) Det tråkiga är att hon även kräks riktig mat, och riktig-mat-kräks luktar mer illa :( Även nummer två kommer ju snart att börja lukta mer, blä... Haha... Undrar vad vi ska ta härnäst? Lite palsternacka kanske? Eller blomkål? Oändliga möjligheter liksom, hon har verkligen "allt" kvar att äta :)

Åh, igår mailade jag en kvinna om en tripptrapp-stol på Blocket, och idag fick jag svar om att den var såld! Varför kan inte folk ta bort sina annonser när grejerna säljs?! Hur svårt kan det vara...

Start!

Fyndade fem fina djupa tallrikar på en loppis i Sala i helgen.
Från Rörstrand, inget namn utan bara ett nummer, då är de gamla. Känns
fint att äta på dem. Jag är beroende av fil och Start!, har varit det ända sedan
jag var liten. Skulle kunna äta det flera gånger varje dag...

Jobb!

Igår fick min älskade J fast anställning på sitt drömjobb! Så otroligt härligt och underbart! Han är så värd det så som han kämpat och jobbat de senaste åren. Det är så spännande att få sitta här på första parkett och se hur han bra han är och hur han lyckas.

För vår lilla familj innebär det en enorm trygghet, och jag känner att jag med gott samvete kan göra klart skolan och bli sjuksköterska, även om det kanske inte är det jag vill till slut. J hade sett något om att man kunde bli djursjuksköterska genom att komplettera litegrann, det verkar hur roligt som helst. Tänk att få ta hand om små djur, mys! Eller så kommer jag bara gråta på jobbet hela tiden :(

E sover inne i sovrummet tillsammans med fläkten. Hon mår inte bra i värmen, gnällig, vill äta ofta och pyttelite och svettas jättemycket. Skönt att hon kan sova åtminstone. Själv kan jag inte sova alls just nu, tar minst en timme innan jag kan sova, oftast längre tid och alltid efter att jag legat och bytt ställning tusen gånger. Jag tror nästan att min sömn var bättre när E sov på mitt bröst, jösses vad mysigt det var att hon låg där första tiden. Ångrar det inte en sekund, tänk att hon var tryggast där, på mig. Gråt gråt.

Det går bra nu kompis det går bra nu

Så glad idag! Kanske blir det en bil ändå :)

Nu har bebin sovit lääänge. Måste tassa in och kika att hon andas med jämna mellanrum, det är inte likt vårt hjärta att sova såhär länge, dessutom på mage (oro för plötslig spädbarnsdöd! dock sov ju både jag och J på mage när vi var små, och här sitter vi...). Jag blir alltid lite vad-ska-jag-hitta-på-nu-då när hon sover. Trist, för jag vet massor jag skulle kunna göra men som jag inte kan/vågar göra för att jag är rädd att hon vaknar av det. Så här sitter jag i köket med en kopp ljummet vatten (jag vågar inte öppna köksskåpet eller spola länge i kranen...).

Alltså, när jag läser vad jag skrivit tänker jag att nu får jag nog faktiskt ta och ge mig. Nu ska jag göra något som väsnas. Bre en smörgås kanske?

Smygmamma

E har somnat på mage bredvid mig i sängen. Jag vågar knappt andas, alltså är jag fast här ett tag. Trycker på tangenterna tyst tyst tyst. Kollar efter barnstol på Blocket. En Stokke ska jag ha. Smyg smyg...

Dagens leksak

Min hand. Underhåller ett bra tag, åtminstone under tiden jag äter.

Provokation!

Inget provocerar mig så mycket som den här nappen gör. Jag blir så upprörd och uppvarvad så det finns inte. Av denna lilla plastbit. Gud kan jag tagga ner lite...

Men varför ska jag (enligt BVC) hålla på och tvinga på henne nappen när hon inte vill ha den?? Och det som provocerar mig mest, det är jag själv, för det är ju jag som tar beslutet att tvinga på henne den! J är liksom "Ja men gör som du vill, du bestämmer.". Vissa påpekar att risken för plötslig spädbarnsdöd minskar med nappen, men skulle väl inte tro att det risken minskas så mycket att det motiverar att tvinga henne att gilla nappen.

Ikväll ska jag införa sova-med-gosedjur/snuttefilt, och sen ska jag köra stenhårt på det. Hoppas jag.

En annan provocerande grej är vagnen. E har aldrig gillat sin vagn, då har vi ändå två olika vagnar. Hon har skrikit nio gånger av tio i båda två. Jag har försökt och kämpat för att sedan nästan springa hem med vagnen för att jag inte står ut med hennes skrikande. Orkar inte kämpa längre, och tar henne i sjalen/selen istället och så somnar hon på stört. Folk verkar inte kunna förstå hur inte hon kan gilla vagnen, denna underbara fantastiska uppfinning. Varför har ni inte med er vagnen, då kan hon ju somna lätt som en plätt i den? Jo, fast om hon somnade lätt som en plätt i den, då hade den ju varit med, eller hur?

Tack för urladdning :)

Sånt som händer i mitt mammaliv

Att sova på en bebisbajsfläck. Ja men alltså det är ju inte som att den är färsk alltså, den är ju intorkad. Orkar väl inte köra en tvättmaskin för en ynka bajsfläck, det kommer säkert fler imorgon.

Semester typ

På söndag tänker jag mig att jag går på semester på deltid. Då kommer mina föräldrar till oss, och på onsdag om en vecka åker jag med dem hem till skogen. Då har jag tillgång till bebishjälp dygnet runt i tre veckor framöver, vilket jag tycker känns så oerhört lyxigt! Jag ska boka in klipptid, massage och ansiktsbehandling tror jag. Och försöka ge mig ut på promenader lite oftare, eftersom det blir lite mindre projekt att ge sig iväg där. Vagnen är mer lättillgänglig, och det är roligare promenadvägar.

E är riktigt förbannad, måste visst underhålla henne :P

2xgravidcravings

Åt körsbär tills jag kräktes ungefär.

Kräm. Hade inte ätit kräm på flera år, men då liksom "Ge mig kräm annars dööööör jag!!".

För ett år sedan



I vecka tre, kanske...? Ovetandes.



För nästan exakt ett år sedan var livet i magen alldeles nytt. Jag minns hur mina bröst plötsligt gick upp en hel storlek, och hur jag kände mig "konstig" på något vis. Vi visste ju inte helt säkert, men anade ju att nu kanske det hade hänt på riktigt. Jag trodde att det skulle bli så svårt att få barn, men så vips, på absolut första försöket, så hände det. De där första veckorna, innan man kan göra ett test, var så jobbiga. Vi var på bröllop och så tog ju J sin examen och det dracks champagne. Minns att jag var rädd för missfall "om det fanns något där", men ändå inte ville hålla på och få folk att tro något om det nu inte var något. Så jag drack lite ändå, och det gick ju bra visade det sig. Minns hur jag i mitten av juni, kissade på den där lilla stickan (sticka 1 av 3 på 5 dagar...), blundade i några minuter, och sedan tittade på den. Jag visste liksom att det skulle vara två streck, men blev ändå chockad och alldeles stel i kroppen när jag såg dem. Låste upp toalettdörren och ropade på J, och så visade jag honom stickan med de två strecken. Vi tittade på varandra och sedan stod vi och kramades i säkert fem minuter. Där stod vi två, nyförlovade, och helt plötsligt, gravida! Hela den veckan, fram tills att min familj kom hem, kändes alldeles overklig. Vi gick bara runt och väntade på att få berätta, det kändes som att jag skulle spricka av den här stora hemligheten som vi bar på.

Minns allas miner när vi äntligen fick berätta det. Så häftigt, älskade familj! Mormor, morfar, mostrar, det är ni nu. Åh, så fantastiskt det är. Det största som hänt mig, det här att få barn. Det förändrar allt, kärleken till henne, det går inte att förklara. Allt tillsammans med J, min bästa vän, aldrig aldrig vill jag vara utan dig.

Potatispremiär

E har ätit potatis! Igår fick vi bara ett infall, och tänkte att hon fyller ju fyra månader om bara en vecka, så en smakportion kan väl vara på sin plats idag. Vi åt färskpotatis och sill (picnicbog till mig, jag som fortfarande inte gillar sill...) till lunch, och då var det ju perfekt att låta E smaka lite. Mosade ut en liten potatiskub med bröstmjölk, och försökte lirka in en sked i munnen på E. Hon såg minst sagt förvånad ut och smackade med munnen. Jag tror att i princip all potatis rann ut, men hon har iallafall fått smaka. Ska nog ge henne lite idag också, så hon inte glömmer bort det :)

Stughäng

Helgen har tillbringats utanför Sala i svärisarnas stuga. Har varit så skönt att bara ta det lugnt, få hjälp att vaga och vyssja och dricka vin om kvällarna. Jag och E har haft världens mysigaste amningsstund ute på en filt i gräset, det var så vackert att jag började gråta när vi låg där och hon smaskade och var så lugn och vacker som bara hon kan vara. Önskar att alla fick uppleva det där... Jag och J hann med att bada också! Jag som är världens badkruka annars, var först i och tyckte nästan att det var varmt. Jag kände att man vet aldrig när man får bada igen... Farfar var barnvakt under tiden så vi hann till och med ligga och prata lite i solen efteråt :)

Idag är vi bara hemma i lägenheten och försöker fixa lite. J tog precis E i manducan och gick iväg och skulle köpa färskpotatis. Fixartajm! tänkte jag, och hamnade framför datorn... Jag har nästan börjat acceptera kaoset här, men bara nästan.

Åh vad jag älskar att J har varit långledig! Allt blir så mycket enklare och jag blir så mycket piggare.

Mammagrupp

Idag var det dags för mammagrupp igen, eller föräldragrupp, men det är ju bara mammor där så. Babymassage började vi med, och E som inte är så förtjust i att ligga på rygg, skötte sig superbra och låg relativt lugn första fem minuterna under armmassagen. Hon låg och småpratade med sin gula madrass hon låg på, sen måste hon ha insett att madrassen inte var så trevlig tillbaks för det blev ett himla gnäll sen. Nöjdast är hon när hon får stå och balansera på sina tjocka små ben, så det fick hon förstås göra, och sen lyckades jag massera ett ben och ryggen, men magmassagen funkade inte alls. Efter massagen pratades det rutiner och sömn, och jag är så avundsjuk på de som har en bebis som slocknar vid typ sjutiden och sedan sover sött till typ tre, ammar och sedan somnar om och sover till nio. Vilken dröm :P Ensamtid, vad är det liksom. Efter mammagruppen var det en av mammorna som frågade om någon var sugen på att luncha eller gå på promenad, så vi var fem stycken som gick och fikade :) Glad! Jag verkar vara yngst av alla, vilket känns lite trist. Villaliv och att kunna köpa en splitterny lyxvagn finns inte ens i min värld. Men det var iallafall trevligt trots lite åldersskillnad!

Tre och en halv månad

E är tre och en halv månad gammal, och har helt plötsligt börjat bli supergnällig om kvällarna. Från ca 18.30 är hon bara ett enda litet skrikpaket. Själva står vi hjälplösa inför denna lilla varelse som är alldeles ifrån sig och skriker förtvivlat tills ansiktet är alldeles illrött. Det enda som funkar är att lägga henne på mage över ena armen och sedan vagga tills man (läs J...) blir alldeles trött i armarna. Förutom att amma henne förstås, men det fungerar endast när hon är lugn alternativt att vi ligger i sängen i mörkret och det är sovdags (vilket blir allt tidigare om kvällarna eftersom vi inte orkar kämpa med henne...). Alltså är hon nog troligtvis övertrött, men finner liksom ingen ro på något sätt. Hon kan somna när vi ammar framför teven, men sedan vaknar hon efter en kvart igen och är lika förtvivlad... Det är rätt jobbigt, just den här gnälligheten. Det är helt okej att hon är uppe med oss, men bara hon kunde vara lite glad :P Nu är det bara en enda lång kamp från sex-tiden fram till 22.

Bastu

Om en vecka ska E bejaka sitt finska arv från pappas sida, och basta för första gången i sitt tre och en halv månader gamla liv. Själv har jag "lärt mig" att älska att basta och längtar tills det är dags igen, men känner mig lite lätt orolig för Es premiär. Jag har krävt av J att jag ska få ha henne i mitt knä när vi bastar, för att känna någon slags kontroll och kunna trösta henne om hon blir ledsen. Det kommer ju självklart inte vara hundra grader i bastun, inte ens sextio kanske, men ändå. Lilla hjärtat, tänk om hon blir rädd?
- - - -

Apropå bastu, förlovade vi oss i bastun i Kolbäck för snart ett år sedan, ovetandes om att en pyttepytteliten bebis simmade runt i min livmoder. Igår såg vi på Fyra Bröllop på teve, och på toppen av bröllopstårtan stod ett eiffeltorn eftersom brudparet hade förlovat sig i Paris. Vi fnissade när vi fantiserade om hur det skulle se ut med en bastu på toppen av vår tårta...

Tvärbana

Idag ska vi åka tvärbanan mellan Alvik och Valla torg. Det är en resa på 16 minuter, och jag är dönervös! Tänk om hon skriker! Känner svettdroppar i pannan redan nu. Har med sjalen utifallatt, men det är som tur är soligt ute idag så kanske gillar hon vagnen idag. Då kan jag nämligen ha nere suffletten och hon kan ligga och spana på träden och på alla som går förbi och ler mot henne :) Flirtkula deluxe är vår lilla tjej.

Nu hör jag henne rumla runt i babyskyddet, dags att amma henne full med mat så hon inte kommer på att hon är hungrig där på tvärbanan. Amning på tvärbana är något jag inte kommer utsätta mig själv för.



Alltså om du inte slänger fram maten snart så äter jag upp den här kaninen!



Ombytligt

Idag har det varit spöregn och soligt omvartannat hela dagen, så vi har inte varit ute alls. Det har liksom inte passat någongång när E har varit redo. Inte så trevligt att promenera i regnet med bärsjalen, vagnen är väl förmodligen så blöt som den kan bli. Måste måste fixa så att den kan stå åtminstone under tak, annars är den väl snart helt förstörd...

Imorgon blir det tvärbanepremiär när vi ska göra en utflykt till min käraste vän E, som fick goda nyheter idag! Så glad för hennes skull, nu är det spännande dagar hon har framför sig...

Trodde jag hade massor att skriva, men här tog det visst slut.

Dagdrömma

Saker jag dagdrömmer om just nu...

- Bullar och kakor och bakelser
- Sova ensam ostört, kolsvart i en hel natt
- Mysa/prata/promenera/ äta middag/fika/duscha med J ensam
- Ordning och reda i lägenheten och fiffiga smarta förvaringslösningar till alla grejer
- Ha långt hår som jag kan få sätta upp en knut eller en mammaig vardaglig hästsvans
- Min gamla, platta mage (nu är det mest en vit deg som jag inte orkar träna bort)
- När E är äldre och vi kan diskutera saker med henne, och vi får veta vem hon är
- Promenera på Smögenbryggan
- Bada med E i vattenbrynet hemma i Ragnerudssjön

Well, allt är saker som snart kommer hända, bra för dagdrömmande alltså. Skulle tro att håret och sömnen är det som ligger längst bort i tiden. Förutom att diskutera med E då.

Onsdagsbloggen

Jag önskar mig en bil som är färdigförsäkrad, färdigbeskattad och som tankas med luft (eller bebisbajs). Livet vore ibland så mycket enklare om vi hade en bil. Nästa helg bär det av till svärföräldrarna igen, och jag avskyr att vara beroende av att folk ska skjutsa oss överallt hela tiden. Suck.

E sover i babyskyddet efter ett par timmars bråk och gråt. Hon låg i spjälsängen en stund förut och kravlade på mage, och lyckades snurra ett halv varv och låg plötsligt på tvären i sängen, såg helfestligt ut och hon var så söt. Sedan försökte hon äta upp gosekaninens ben, och då fick jag ge mig och amma henne :) Längtar längtar längtar tills vi får börja ge henne människomat! Tänkte ha premiär på midsommarafton, då är ju färskpotatis ett perfekt val liksom. Spännande!

Borde kanske passa på att äta nu när sötan sover? Ja.

Premiärer

Oj, jag hinner visst aldrig blogga...

Sedan sist har systrarna varit här på besök och gosat och myst hela helgen. Jag har vågar åka buss med E i vagnen, och idag har vi även åkt tunnelbana i sjalen och sedan även buss, sötan sov som en stock, skönt! Glass i parken, shoppingtur, spaning på grannar och sovmorgonsgos i sängen har vi också hunnit med.

Jag försöker ta det lugnt här hemma, inte känna panik över allt jag skulle vilja göra. Egentligen är det nog andras åsikter som gör mig stressad. Att alla andra föräldralediga hittar på så mycket med sina bebisar, babymassage, babyrytmik, babysim, fika var och varannan dag och gud vet vad. Jag trivs enormt bra i Es sällskap, och jag tror hon trivs med mig. Att ha något planerat två eller tre dagar i veckan känns lagom, och bara hänga hemma de andra dagarna. Mysa i soffan och titta i en bok, lyssna på musik och sjunga, gymma lite, titta på mig när jag diskar, E är rätt nöjd för det mesta faktiskt. Jag försöker njuta, och det går bättre och bättre. Känner mig för det mesta oerhört lyckligt lottad som får vara hemma med världens bästa unge, och att hon växer och frodas så bra för att jag kan ge henne så bra mat. Det är ingen annan än jag som får göra just det här, det känns skönt att äntligen känna mig tillfreds med tillvaron som mammaledig (förutom lägenhetskaoset då). Så mycket bättre att vara mammaledig och trivas med det liksom :)

Något som gör allt mycket roligare, är att hon börjat skratta, högt alltså! Åh, vad varma våra hjärtan blir när hon skrattar!

Little baby gone big

Utan att jag märkt någonting alls, har min lilla underbaring blivit så stor, hon väger snart 7 kg och är 63 cm lång! Ligger över normalkurvan på både vikt, längd och huvudomfång... Det märks bland annat på hennes tjocka mysiga ben, hihi... :D Det här innebär tyvärr att hon är på väg att växa ur sin ligglift till vagnen, och vi måste klura ut någon fiffig lösning. Sittvagn är det tyvärr inte läge för än, då hennes lilla rygg inte klarar av att sitta upp sådär länge än. Jag har försökt klippa till hennes gamla babybay-madrass, men då kommer hon för högt upp i sittdelen och det känns ju inte så säkert. Vill ju att hon ska ligga alldeles omhuldad och trygg i vagnen fortfarande trots att hon växer så hon knakar. På Babyland hade de något slags sittvagnsinlägg för vintern som verkade rättså mjukt, men kul att lägga ut 500 spänn på det. Vi klurar vidare.

Mamma-barn

På föräldragruppsträffen var vi nio mammor och nio spädisar, E var störst och äldst, och försökte imponera på de andra genom att prata högt när bvc-sköterskan skulle prata om babymassagen vi skulle göra. Sedan tröttnade E på alltihop och skrek och var allmänt otrevlig resten av tiden. Det var så sanslöst varmt därinne, så jag förstår att hon blev irriterad, stackarn var alldeles blöt av svett. Alla verkade iallafall trevliga, och jag försökte verkligen få alla att förstå att ville socialisera. Ska nog ta fler initativ, kände hur behovet av att spy ut allt jag funderar över bara ökade och ökade under tiden :P

E är alldeles jätteilsk idag, undrar varför, måste visst umgås med henne innan och äter upp hela sin hand.

Ensamt



Här hänger jag, typ jämt.



Det är rätt ensamt ibland, det här livet som mammaledig. Långa dagar i soffan framför tvn eller datorn, vi ammar ungefär varannan timme skulle jag tro och då är det enklast i tv-soffan. Försöka få i mig själv mat när hon slumrar, matcha in promenader när hon kanske är lite trött, byta femtielva bajsblöjor, vagga bort magont, prata i sängen, prata i knäet, sjunga och dansa, leka i babygym, sitta babysitter när jag försöker hinna göra annat som att diska, städa, packa upp flyttlådor... Vissa dagar känns allt skit, saknar mitt utan-barn-liv massvis. Vissa dagar är så himla underbara. Gemensamt för alla dagar är att jag ofta gråter för att hon är så himla fin, och att hon är min bara min.

Det känns så tabu att tycka att det är trist att vara hemma med sitt barn. Jag och J pratar mycket om det, men att prata med andra känns ganska främmande. Jag saknar att prata med såna som är i samma period i livet som jag är, eller som åtminstone har barn i samma ålder som E. Imorgon är det dags för föräldragrupp på bvc, och jag är dönervös, för jag vill verkligen träffa andra och så är jag rädd att det inte finns några som jag funkar med.

Avklarat

Nu är Lilla hjärtat färdigvaccinerad för den här gången. Hon skrek sig illröd i hela ansiktet, men jag tyckte att hon skötte sig fint i jämförelse med andra smågryn som jag såg på bvc. Hon blev nöjd med lite amning och sedan sov hon i sjalen hela vägen hem (jösses vad folk glor när hon sitter i sjalen, är det så ovanligt med bebisar i sjalar?!). Jag såg en bebis som var så ledsen och inte lät sig tröstas av mamma och pappa som såg ganska så desperata ut, stackarna :( Tyvärr satte de den lille i en BabyBjörn med huvudet framåt, så han har nog inte så mycket tröst att hämta hos dem på vägen hem... Jag hade lust att säga till dem att de borde ha honom vänd mot sig för att han får för mycket intryck och kanske känner sig vilsen om han får sitta framåtvänd, men vågade inte säga något med risk för att verka besserwizzerig... Synd om bebisen bara...

Nu sover E på vår säng, misstänker att hon kanske är påverkad av vaccinet för hon är ganska mammig och gnällig, så skönt att hon kan sova lite. Äntligen kan Aya ligga och gosa med mig i soffan ibland som vi gjorde förr, det är mys :) Hela sista tiden av graviditeten låg vi och gosade och hon hade mig helt för sig själv, och så kommer plötsligt en skrikande minimänniska och stjäl uppmärksamheten. Är nästan förvånad över att hon tar det hela med ro, hon blev vuxen när E kom tycker jag, sötkatten!

Promenaderna

Alltid när vi är på promenad oroar jag mig för att E ska börja gråta tröstlöst och att jag inte kan ta upp henne och trösta henne, att folk ska titta på oss och tycka att jag är en dålig mamma som låter mitt barn gråta och att E ska bli förstörd för livet och aldrig mer känna tillit till mig för att jag inte tillfredsställde hennes behov när hon grät. Ja, lite överdrivet kanske, men sådär går mina mammatankar när de får fritt spelrum.

Ikväll ska vi promenera till Alvik, möta upp J och så ska vi hämta upp ett babygym jag köpt på Blocket. Ett "Lilla spöket Laban-gym" blev det, känns som ett fynd för 200 kr :) Det är i vilket fall som helst ganska långt dit vi ska, och då börjar mina funderingar kring om hon ska börja gråta osv osv... Oroar ihjäl mig och vill nästan inte gå ut alls. Längtar tills E kan hålla huvudet helt stabilt och börjar kunna sitta lite själv, så att vi kan använda sittdelen på vagnen, hon vill ju liksom vara med hela tiden. Skittrist att ligga nere i liften i mörkret och glo.

Imorgon ska vi till Bvc, och samma oro där... Dessutom ska hon få 3-månadersvaccinet imorgon, kanske det blir gråt hela vägen hem ändå :P De sticker (förhoppningsvis för att det är så de ska göra för att minimera smärtan) en spruta i varje ben på samma gång! Små tjocka benen!

Sötungen

E stod verkligen för underhållningen på festen igår :) Hon pratade massor och var för det mesta på ett ganska soligt humör. Dock blev kvällen sen och vi var inte hemma i Sthlm förrän vid halv elva, ett tag efter läggdags alltså. Hemresan började dessutom på värsta tänkbara vis när E började gråta och sen skrek ända till Enköping då svärmor föreslog radion. Vi satte på P2, och fem minuter senare sov E... Klassiskt verkar vara grejen, och jag tror nog vi ska nog testa det inför natten, kanske somnar hon utan ett bröst i munnen :P

Lördag

Idag ska vi till Västerås för att fira Js lillebror S som fyllde 25 häromdagen. Det är första gången släkten på Js sida träffar E, och det är ju ganska spännande! :) E ska ha en av sina påskäggsklänningar på sig, dösöt blir hon i dem. Nu slumrar hon på vår säng, bra idé att sova lite för att ladda inför eftermiddagen...

Jag har hunnit måla naglarna vilket jag försökt hinna hela veckan, och sitter och funderar kring outfit. Jag är så sugen på att handla kläder, men känner mig rätt hämmad av hela amningsgrejen. Allt måste ju ha knappar eller djup urringning för att funka, och jag orkar snart inte leta efter kläder längre. Idag får det nog bli djup urringning och en gammal kjol som jag hittade på rean på HM förra året. Skulle gärna haft ett tight svart fodral, men med min putmage så känns det inte så bekvämt.

J ringde precis, han är och ensamshoppar på Bromma Blocks, och erkände att han faktiskt tyckte det var roligt att shoppa! Yeay! Så bra, Bromma Blocks är faktiskt ett jättebra köpcentrum, stort, luftigt, folktomt även på helgen liksom :) Passar J perfekt, och även mig med barnvagn.

Nu är min amningskropp hungrig igen, trots fyra rostmackor och en smoothie till frukost. Hm, kanske därför jag är hungrig, när jag tänker efter... Vitt rostbröd är kanske inte det bästa.

Stora lilla tjej

Idag kunde vi klä på E en body i storlek 68! Är hon en jättebebis?! Imorgon fyller hjärtat tre månader :)

"Bloggtorka"

Här har det varit tyst ett tag. Det är mycket som händer, med pappa, med E, med lägenheten. Och så har det varit så fint väder, och ja, tyst har det varit. Jag är tillbaks, iallafall just i det här inlägget :)

Igår när jag och E hade följt B till tunnelbanan sneddade jag med barnvagnen över gräset nedanför vårt hus, och möter en kvinna med två hundar som verkar relativt lugna. Plötsligt springer en av dem iväg, den större av dem, och hon skriker på den men den verkar vara vild och glad över att slippa det där eländiga kopplet. Jag ökar takten med vagnen och ser framför mig hur den hoppar på mig och biter mig i armen så att jag tappar vagnen med E i och... Hunden fortsätter vara vild och galen bakom oss och kvinnan skriker allt vad hon orkar efter den. Idag läser jag på Aftonbladet om ett äldre par som blivit illa bitna av tre hundar någonstans utanför Stockholm, och inser att jag nog är lite rädd för hundar. Stora hundar åtminstone, och i synnerhet nu när jag fått barn. Vill inte ens tänka tanken...

Jag har kommit på att jag gillar att bo nära en flygplats, det får mig liksom att drömma mig bort och det känns skönt. Men jag avskyr när de största jetplanen tvunget ska passera när E precis slumrat till! Då låter det som att  de använder vår balkong för start och landning ungefär.

Måste bara säga, att jag har fräknar! Och mitt hår har börjat bli solblekt á la högsommar redan nu! Ibland är det rätt så underbart att vara mammaledig. Glass och inredningstidning i äppelträdspark med sovande bebis i vagnen och strålande solsken... Mmm!

Telefon?

Ok, jag hade visst köpt en xperia arc, inte en htc :P Jag sa ju att jag var oteknisk...

Sjalbarn

I början gillade E att sitta i sjalen, nu verkar hon mest vilja därifrån när jag sätter henne i den. Hon har blivit så stark i hela kroppen att jag inte orkar ha henne kvar när hon börjar kravla runt i den. Men idag när jag gick ner med överdelen till vagnen i källaren, var jag tvungen att ta henne i sjalen, och på vägen upp i trappan så somnade hon, och där sitter hon kvar fortfarande :) Sötnos.

Idag ska jag hämta nya telefonen! Det blev en htc-telefon, vad nu det är... Är så oerhört oteknisk, så det ska bli spännande att se hur det går att lära sig den. Telefonen jag har nu är så gammal att folk skrattar åt den och kallar den söt... Nu hoppas vi bara på att det inte blir mer regn här idag, regnar det stannar vi inomhus.

Krångel

Igår gick vi och presenterade oss för ordföranden i bostadsrättsföreningen. Skulle bla få våra namn uppsatta i trapphuset etc. Hade också planerat att fråga om vi kunde få ställa barnvagnen i korridoren i källaren, eftersom det är minst sagt osmidigt att förvara den i cykelförrådet. Men nej, det gick nog inte... Så, min och Es väg till vagnen ser ut såhär: Efter att ha klätt på både mig och E och lagt henne i liften, tar jag mig själv, henne i liften, sittdelen till vagnen och ev skötväska och går ner våra 3½ trappa ner i källaren. Ställer ner E, låser upp en dörr, tar upp E och går till nästa dörr, ställer ner E, låser upp dörren, tar upp E och tänder en lampa. Går genom korridoren och tänder ytterligare två lampor varav den sista måste släckas innan jag lämnar den delen av korridoren. Ställer ner E, går och låser upp vagnen, sätter på sittdelen. Rullar ut vagnen till E och öppnar sedan dörren ut som är en tung skyddsrums dörr. I vägen står ett stort löpband som någon ställt där så jag får lyfta upp vagnen över den. Håller upp skyddsrumsdörren och ställer upp dörren med hjälp av vagnen, hämtar E som vid det här laget är måttligt irriterad och skriker. Krånglar mig ut genom dörren med E och liften på armen. Går upp för en betongtrappa och ställer liften med E i på gräset. Springer ner för trappan och in i korridoren, ca 10 m in för att släcka lampan. Tillbaks igen för att baxa upp vagnen för betongtrappan upp till E som alltså legat ensam i liften och skrikit under tiden som jag måste tillbaks och släcka lampan. Lägger ner E i vagnen och sedan är vi klara att gå. Förhoppningsvis är det inte regn eller snö under tiden jag ska göra detta.

Ja, som ni ser är det inte så att jag längtar efter att ge mig ut. Jag har gjort det här en gång, och det räckte. Fram tills nu har vi haft vagnen i cykelstället ute låst med ett kombinationslås, men igår regnade det hela dagen och därför var vi tvungna att ställa in vagnen för att låta den torka. Det går inte att ha den ute, för då förstörs den, men det går heller inte att ha den inomhus för då tar jag mig inte ut. Det är helt uteslutet att behöva lämna E ensam så länge, och jag kan inte bära både henne och vagnen samtidigt och hinna släcka lampan alternativt bära henne genom mörkret nere i källaren. Jag klurar på lösningar varje dag, men hittar ingen. Vet bara att det inte fungerar så som jag har det nu.

Precious time

Det bästa med att vara mammaledig, förutom när E är vaken och glad och underbar, är när hon sover. Då får jag göra saker jag saknar. Som idag när jag fick sitta ensam i sängen en stund, med två inredningstidningar, en stor kopp kaffe och choklad. Sådant unnade jag mig nästan aldrig innan E kom, eller åtminstone värdesatte jag det inte lika mycket som jag gör nu.

Trots att jag njuter av den här tiden när sussar sött, saknar jag henne samtidigt. Åh, det gör nästan ont i mig när jag tänker på hur underbar den här lilla människan är! Igår satt hon på mitt bröst och pratade jättelänge med mig. Jag blir bara så frustrerad för att jag inte förstår vad hon säger.

Tacksam

Inatt är tredje natten i rad som E sover i sin spjälsäng ensam från ca 22 till 05. Det är alldeles underbart! Jag är så glad för både hennes och vår skull, för hon verkar sova så lugnt och bra där. Hon ligger tre meter från vår säng, och jag hör inte alla småljud hon har för sig, men ändå hör jag henne när hon behöver oss. Jag har till och med testat öronproppar och tycker att det fungerar rätt bra ändå. Jag känner mig nästan utvilad just nu, och försöker njuta av det så mycket jag kan, för jag vet att deras sömnbehov och rutiner förändras när de växer.
På dagarna är dock sömnen nästintill obefintlig just nu. En kvart här och där, och jag börjar få slut på sätt att underhålla henne då hon är vaken.

Pappa är förresten okej, jag vet inte mer än så. Tänker på honom.

Måndag (igen)

Min far ligger i en operationssal på Sahlgrenska just nu, och jag vankar omkring med en bebis på armen och tänker på honom. Avskyr denna väntan.

Bebisen somnade nu precis på mina knän, och jag tassade in med henne i famnen och lade henne i sin egen säng. Hoppas hon sover en stund, stackaren har hållt igång sedan 06 imorse, då brukar hon bli såhär slut och övertrött.

Idag ska jag i vanlig ordning försöka hinna fixa med saker. Fixa med lägenheten, fixa med att försöka komma fram till bvc, fixa med föräldrapenning, fixa räkningar, fixa med hemligheter. Fixandet brukar vanligtvis aldrig hinnas med, bland amningar, powernaps, promenader och disk. Bvc har jag försökt minnas och hinna att ringa i två veckor...

Hjärta

Mitt lilla hjärta har äntligen funnit ro och sovit i snart två timmar! Jag är så tacksam, och jag tror att hon mår bättre av det också. Blir så många vakna timmar för henne som är fyllda med så mycket intryck, hon behöver säkert smälta dem och så orkar hon lite till sen.

Nu tror jag dock hon är på väg att vakna, skruvar på sig och är allmänt rolig :)

Åh ja ja ja

I maj kommer mina systrar hit och besöker oss, åh vad jag längtar nu! Ska bli så mysigt att umgås med dem. Det känns så viktigt att våra familjer får umgås med E just nu, och självklart är det fantastiskt skönt att bli avlastad och kunna vara lite fri en stund.

Förresten, guuuud så vacker Kate Middleton var! Klänningen, håret, sminkningen... Allt var så vackert! Känner min sunkigast värre i tröja med mjölkfläckar och håret på ända. Mjau :)

Tvättmaskin

Vi har fått en tvättmaskin, och jag tror att livet kommer kännas lite lite lättare med den. Istället för diskmaskinen får vi alltså en tvättmaskin, J föreslog att vi även skulle kunna diska i tvättmaskinen, men även om jag hade velat testa tror jag inte att det kommer att lyckas...

- - - -
Nu har jag precis hängt ut första maskinen tvätt, det känns högtidligt på något vis :) E satt och tittade på all den färgglada tvätten som kom upp på tvättställningen, hon kommer nog gilla tvättmaskinen hon också :) Nu verkar det som att hon slumrar till i babyskyddet. Vi kollar på det kungliga bröllopet i Storbrittannien idag, hon verkar tycka att det är lagom roligt haha... Inte mig emot dock, kanske kan jag få lite lugn och ro en stund om hon slumrar lite. Tyvärr är hon inne i en aldrig-nöjd-period, sover sällan om dagarna och då bara i korta perioder om en kvart och sådär. Det leder till en väldigt trött och irriterad Lina, eftersom jag inte hinner fixa med nånting alls.

Åh men nu vill jag se Kate Middletons brudklänning, så spännande!

Ibland händer det

Jag är en envis person. Jag har dessutom svårt att erkänna när jag haft fel. Nu tänker jag erkänna två saker som jag känt att jag haft fel om. Jag är inte redo för elaka kommentarer om det, utan jag vill bara erkänna.

- Det är ett jävla helvete att flytta med en bebis. Man hinner inte ens hälften av det man hade gjort utan bebis, vilket har lett till att det fortfarande ser ut som att vi flyttade in för en timme sedan. I efterhand kanske vi borde tagit det lugnt och flyttat i höst till exempel, men å andra sidan ville jag verkligen flytta innan E blev större och så att jag kunde börja i föräldragrupp i Stockholm. Det är lätt att vara efterklok, men nu får vi göra det bästa av situationen.

- Det gick inte så bra att börja sockerdetoxa just nu. Dessutom behöver jag ju träna om E ska fortsätta växa såhär, hon ska ju bäras upp och ner för alla tre trappor i kanske ett år till. Och på sockerdetox är det ännu svårare att bygga muskler. Igår kväll var jag så trött och slut i kroppen att jag tog beslutet att skippa lchf och äta lite mer kolhydrater än vad som är tillåtet på den kosten, typ på morgonen och till lunch, och sen äta kolhydratfritt på em/kväll istället. Dessutom ska jag försöka stå emot godissuget och sluta äta kakor och sånt (det går mindre bra...). Jag ska försöka ta minst en timmes promenad om dagen med vagnen och styrketräna lite lätt här hemma samt köra plankan för att bli av med putmagen. Lycka mig till.

Trötthet

Igår kväll började vi med lchf. Jag har, så när som på tre finn crisp, varit utan kolhydrater i typ 16 timmar. Jag är så sjukt sockerberoende just nu så det är inte klokt. För att orka med allt behöver jag liksom det där "knarket" som kallas socker. Jag har tre-fyra tuffa veckor framför mig med sockerdetox nu... Misstänker att huvudvärken kommer ligga i bakgrunden under tiden och att jag kommer vara segare än vanligt.

Den här dagen har varit helt sjuk. E har sovit ungefär en kvart i stöten sen 10, nu är klockan snart 16. Så ni kan ju gissa att jag inte gjort så mycket annat än tagit hand om henne. Mina mjölkresurser förvånar mig ständigt :P När jag inte får plocka iordning i det här kaoset så blir jag helt galen, jag avskyr när det är rörigt och smutsigt, och gör små desperata försök att skapa ordning genom att dammsuga på den golvyta som inte täcks av lådor och grejer som vi inte vet vart vi ska göra av. Jag inser att vi har extremt mycket mindre förvaringsmöjligheter i den här lägenheten. Ingen stor garderob att förvara saker i, inga stora djupa skåp att ha kökselektronik och lakan och handdukar i. Toaletten är mycket mindre, och imorgon kommer en tvättmaskin och tar upp ännu mer plats (den är dock nödvändig...). Jag får en impuls av att ta alla våra grejer och bara slänga ut genom fönstret. Har ni också känslan av att vissa grejer kan man bara inte slänga? Som man fått av någon i present, men som man i själva verket inte riktigt gillar? Jag får så oerhört dåligt samvete att jag nästan börjar gråta när jag tänker på att jag kanske slängt någon sån grej. Eller att jag helst skulle vilja slänga någon sån grej. Men nej, det gör ont i hjärtat när jag tänker på att slänga den, och så får den bo i bananlådorna ett tag till. Som om personen som gav den bryr sig, eller om den nu bryr sig, blir mindre ledsen om presenten ligger i en bananlåda istället för att den kastas. Önskar att jag inte hade såhär himla mycket samvete och inte var så nostalgisk över saker och platser. Om jag inte vore det skulle vår lägenhet innehålla betydligt färre småprylar (och jag skulle kanske inte sakna Uppsala så mycket som jag gör nu).

E sover äntligen, och hon har sovit i åtminstone 20 minuter, kanske kansker sover hon lite längre så jag hinner plocka lite. Helst skulle jag vilja sova, men kan inte med det när jag vet vilket kaos som omger oss. Gud, om jag fick sova ostört skulle jag nog sova i flera dygn, jag lovar.

Vardag och att vakna upp ibland

Det finns en grå vardag i mammaledigheten också, och precis som med jobbvardag och skolvardag så kan man ibland vakna upp och inse hur himla härligt det är, det man gör just nu. Imorse när vi satt och ammade, så kikade jag ner på vårt lilla underverk som låg där och snuttade nöjt och lugnt med slutna ögon och så började jag gråta. Så himla underbar hon är, den här lilla människan. Nu sitter hon bredvid mig i sin regnbågsbody som hon fått av F&P, och suger på sitt pekfinger och dreglar som aldrig förr. Sparkar med sina små fläskiga ben (vi älskar förstås de där små undebart fläskiga bebisbenen!) och gör ljud med sin söta mun som ingen överhuvudtaget förstår något av. Händerna luktar surt av gammal bröstmjölk, men hennes andedräkt doftar som en dröm. Lilla hjärtat.

Mammashopping

Mammaledig = nätshopping. Idag tänkte jag köpa de tjusiga "plastpåsarna" som H&M hade i sin "aids-kollektion", hade de i varukorgen i förmiddags och så bajsade väl E eller något så jag glömde bort alltihop och nu är plastpåsarna slut! Skitarns alltså. Istället har jag nu investerat i nya ansiktsprodukter från DermaNord, vilket jag förstås hade tänkt göra ändå, men nu är det gjort. Uppackandet av flyttkaoset går som ni kanske förstår mindre bra.

Farligt med nätshopping...

Tisdag

Idag är det tisdag, fast det känns som måndag. Måndag var ju söndag...

Helgen har varit så underbar, jag har verkligen kunnat tanka ny energi för att fortsätta "orka vara mammaledig" och börja ta tag i vårt flyttkaos. Att flytta med ett spädbarn i familjen har verkligen varit ett större projekt än vad jag trodde. Hinner aldrig plocka upp något ur lådor eller något sånt, för när hon sover vill jag ju inte hålla på och väsnas och ha mig, och när hon är vaken äter hon eller så vill hon bli vaggad eller lekt med :P Men nu sover hon, och jag tror att jag måste chansa och börja greja lite ändå och hoppas på det bästa.

Idag är dagen då jag ska påbörja "Projekt platt mage". Det kommer att utgöras av lchf-kost och plankan varje dag tills jag ser resultat, sen får vi se hur jag går vidare. Är livrädd för att mina stackars vilsna magmuskler inte kommer hitta tillbaks till varandra, så jag tänker inte göra en endaste sit-ups innan jag vet att de är på plats. Sedan är de sista babykilona på magen envisa, så de kommer jag nog få fajtas mot ett tag.

Nu så, hej flyttkaos.

Västkustskt

Så är vi efter en lång lång bilresa med en del bebisskrik hos mamma o pappa på västkusten. E gillar att åka bil, men då ska det vara med många matpauser :P Jag o J var som två zombies när vi kom fram efter att ha kört bil och tröstat bebis i skift i ca 9 timmar. Väldigt skönt att vara framme, nu har vi två och en halv dag kvar här och det känns så skönt. Alla vill bära och jag har bara E i famnen när vi äter och sover, vilket faktiskt är ganska skönt :)

Framsteg

Igår kväll provade jag att liggamma sista omgången, vilket resulterade i fem timmars sömn för oss båda bredvid varandra, istället för E på mig! Stoooora framsteg :) Sedan blir nog inte min egen sömn så bra än så länge, men det beror nog mest på att jag knappt vågar röra på mig när hon väl somnat. Det släpper väl snart hoppas jag. Nu sover hon i babyskyddet och jag har kunnat äta frukost utan att kasta i mig den, vilket alltid känns som en lyx.

Det är underligt hur okej jag tycker att det känns att gå runt med kläder med kräks på. Tidigare hade det inte känts alls okej, men nu liksom "Jaja, det lär ju komma ännu mer om ett tag så varför byta...". Dock blev jag lite ilsk på henne när hon kräktes på min nya kofta imorse. Men jag får väl skylla mig själv som har den på mig när jag bara går hemma, kanske.

Imorgon åker vi mot västkusten och min familj! Jag saknar dem massor, saknar dem på ett helt annat sätt sedan E kom. Jag vill inte flytta hem igen, men det hade varit väldigt mysigt och skönt att ha dem nära mig just nu. Läste precis i min systers blogg att hon köpt påskägg till hela familjen! Jösses... Tur att någon hinner fixa presenter och mysigheter.

Nymamma

När man är en "nymamma", får man ofta goda råd och får ta del av andras åsikter kring barnuppfostran. Även om man inte aktivt frågar om råd, känner många att de gärna ger små tips och råd ändå, av någon underlig anledning. Jag har ganska svårt att hantera dessa små, självklart välmenande, tips, och blir för det mesta bara irriterad.

Ett hett ämne är huruvida små spädisar ska läras att bli självständiga och sova i egen säng osv. Jag tror inte att min lilla nyföding fattar ett dugg av hur man är när man är självständig, och jag tror inte att hon kommer göra det än på kanske ett år, minst. Därför känns det totalt onödigt att jag ska försöka lära henne att sova i egen säng, när hon ändå sover bäst och lugnast på mig eller J. Detta leder ju också till att både jag och J blir två relativt pigga föräldrar som orkar med henne när hon inte är lugn och glad. Spädbarn är liksom inte gjorda för att vara självständiga, de ska vara beroende av närhet och gråta när de inte får den, det är liksom det som är meningen. "Sagogrynet" skriver jättebra om detta, läs!

När hon äntligen somnat

När man vaggat sin stackars kolikbebis i fyra timmar, och hon äntligen somnat, är det ganska retligt att man bor granne med en flygplats och bebisen blir väckt av ett jetplan...

Dumtankar

Jag kämpar med dumma tankar om att jag inte trivs här (ja vi har bara bott här i två dagar, därav dumma tankar). E och jag kämpar med hennes sömn. Jag hör så väl på hennes gråt och ser på hela hennes kroppsspråk att hon är trött, men ändå somnar hon inte. Hon somnar på mig, jag lägger henne i vår säng, och sen vaknar hon efter fem minuter och skriker. Liksom skriker sådär gnälligt, inte hungerskrik utan gnällskrik. Gnällskrik är det värsta jag vet, det innebär ofta mycket jobb från min sida för att få henne lugn...

Jag är så trött! :( Hur kan en dag med såhär fint väder kännas som en sådan skitdag?

Jag borde verkligen ta tag i det som finns kvar av bebismagen. Jag avskyr den, men jag orkar inte bli av med den för det innebär att jag måste börja träna, och jag känner att jag varken har ork eller lust att börja. Det är ett fullkomligt kaos fortfarande här, med en gnällig bebis blir det inte mycket gjort. Åh huvudvärk, åh trötthet, åh orka...

Landat

Vi har landat (vi som bor nära Bromma flygplats får dra tråkiga flygplatsskämt) i Bromma. Nya sängen är ihopsatt, köksbordet är uppe, men inte mycket mer än så. Här är kaos, och ikväll ska vi bjuda E och J på middag :P De får ta det som det är, huvudsaken är att vi får umgås en stund.

Det känns helskumt att sitta här i den här lägenheten ska jag ärligt säga. Det känns inte som hemma alls, jag hoppas att hemmakänslorna börjar krypa in hos mig efterhand när vi börjar få mer ordning, när alla våra grejer är här (ett lass är kvar i Uppsala fortfarande, vi hade rätt mycket grejer, visade det sig).

E ligger och gapar efter mig i sängen, så jag får väl gå och visa att hon inte är övergiven. Vi har förresten badat idag, och det gick faktiskt över förväntan. Jag menar, hon har badat, förstås. Jag får inte plats i hennes balja, så jag tog en dusch efter att hon badat :)

Chockad

Jag är lite i chock. Vi kom hem för säkert 25 minuter sedan, och E ligger fortfarande i liften och snusar, under filt och i kofta. I vanliga fall skriker hon som en stucken gris när vi har kommit upp i lägenheten efter en barnvagnstur, men nu ligger hon alltså kvar. Det är nu jag får panik, borde jag också sova nu? Passa på liksom, för tänk om hon inte somnar sen ikväll om hon sover nu. Men jag försöker att inte tänka så, hon somnar nog. Jag vill helst inte sova på dagen, är så lätt att vända på dygnet och det vill jag verkligen inte. Jag vill orka gå ut på dagen, få det där viktiga ljuset och låta E få det också.

Jag har tagit min sista promenad i Uppsala idag. Det är sorgligt, jag är oerhört platsnostalgisk till skillnad från J. Kommer sakna Uppsala massvis, och vill helst ta "en sista promenad" i alla delar av stan.

Ikväll blir det packning hela kvällen. Och imorgon är det alltså dags för Stockholm. Jag är jättenervös, om jag ska vara helt ärlig...

Dop eller inte dop, skulle kunna vara frågan...

Varken jag eller J är kristna, därför har vi aldrig ens funderat kring om E ska döpas eller inte. Det är ganska främmande för oss båda, precis som att när vi ska gifta oss inte kommer att bli vigda av en präst i en kyrka. En tjej vars blogg jag läser, Cecilia Blankens, skriver om att de ska döpa sin dotter i kyrkan men att de "egentligen är rätt främmande för Jesus-prylen". Vissa kanske tycker att det är okej, men jag kan känna att det vore ganska respektlöst att döpa E, om vi inte tror på det som prästen läser upp och känner oss bekväma och hemma med "Jesus-prylen". Jag tror inte en sekund på att Gud skapade världen på 7 dagar, eller att Maria födde Jesus bara sådär en natt. Både jag och J betalar visserligen skatt till kyrkan, men jag känner ändå inte att jag har någon rätt att utnyttja kyrkan som en tjusig och pampig lokal för att mitt barn ska få ett namn (för det är den innebörden som det skulle ha för oss, det andra, att hon blir medlem i Svenska Kyrkan och Guds barn, spelar ingen roll för oss). Ett namn har hon redan, genom att vi skickat in papper till Skatteverket. Det känns som ett hyckleri att göra något annat, och jag hoppas att kyrkan bryr sig om ifall man är troende eller inte, att det är viktigt för dem. Jag går i kyrkan kanske en gång om året, oftast på jul, och det är för att min mamma ofta sjunger i kyrkokören och för att det är vackert. Jag vet inte om ni förstår vart jag vill komma, det blev lite rörigt kanske. Jag kommer inte att aktivt gå ur kyrkan, jag tycker de gör bra grejer, men jag kommer inte att tvinga på E en tro som jag själv inte tror på. Hon får gärna döpa sig när hon blir äldre, eller bli buddhist eller något annat. Fram tills dess heter hon det hon heter ändå, och vi kommer ha tre namnfester för henne, så hon kommer bli ordentligt välkomnad till världen trots uteblivet kyrkobesök.

Esmes mamma skriver bra om detta i sin blogg, jag tycker precis som hon.

Hon sover fortfarande

E:s mat håller snart på att hitta ut av sig själv, så snart får jag väl väcka henne, vilket ju känns helt galet bakvänt för ofta är ju det enda jag vill att hon ska sova, men vad gör man? Stolt mamma är jag åt henne åtminstone, som sover så länge!

Plötsligt händer det

E har sovit i en och en halv timme i vår säng nu, jag har hunnit duscha, ätit frukost, skapa en ny blogg, blogga, borsta tänderna... Ja, det är inte klokt vad jag har hunnit mycket. Sedan jag fick barn har jag lärt mig att göra saker i superfart, jag äter snabbare än J, jag duschar i rekordfart, jag går jättesnabbt, jag somnar mycket snabbare. Det är liksom nödvändigt för att helt enkelt hinna med saker och ting, om jag inte åt snabbt skulle jag aldrig hinna få i mig en hel portion mat, eller hela frukosten. Om jag inte gick jättesnabbt ibland skulle E skrika mycket längre och mycket högre.

Jag borde börja packa lite tror jag. Imorgon ska ju allt flyttas, och knappt en sak är nedpackad... Allt går så mycket smidigare om det mesta är nedpackat redan. Sist vi flyttade från lägenheten med den underbara terassen, minns jag att jag sprang omkring och slängde ner saker i plastkassar i sista sekunden. Plastkassar som knappt nu, tre år senare, är uppackade. Så får det inte bli imorgon. Börja packa innan lillhjärtat därinne vaknar, alltså.

Kompis

I flera dagar har jag gått omkring och sjungit på en Petter-låt, Det går bra nu, tror jag den heter. Det enda jag kan är "Pengar rullar in som de ska det går bra nu". Om och om igen, samma mening. Tröttsamt.

Nytt nytt nytt

Imorgon är första dagen på resten av ditt liv. Så brukar det ju låta var och varannan dag för många som envisas med att jämt tänka positivt, men imorgon är det något speciellt i mitt liv. Imorgon börjar Stockholmslivet.

Imorgon tar jag och J med oss lilla E och så småningom även lilla käten och flyttar till Stockholm. Lilla jag. Jag kan knappt tro att det är sant. På något sätt har jag lyckats ta mig hit där jag är nu, någonstans inom mig känns det som att jag fortfarande är 15 år och ska börja första dagen på gymnasiet (i jättestora Uddevalla...), i ny svart JC-tröja och superbleka jeans med bara en ficka på (den andra var bortsprättad, det var jätteinne!). Om någon sagt till mig att jag om tio år skulle vara förlovad med den finaste mannen på jorden, ha världens vackraste unge tillsammans med honom, gemensam ekonomi med gemensamma lån, sötaste käten och världens bästa liv, då hade jag inte trott på den personen. Inte jag, hur skulle det gå till? Men på något vis, har jag tagit mig hit alldeles på egen hand. Och är så lycklig.

Och livrädd förstås, imorgon börjar ju Stockholmslivet...