När man är en "nymamma", får man ofta goda råd och får ta del av andras åsikter kring barnuppfostran. Även om man inte aktivt frågar om råd, känner många att de gärna ger små tips och råd ändå, av någon underlig anledning. Jag har ganska svårt att hantera dessa små, självklart välmenande, tips, och blir för det mesta bara irriterad.
Ett hett ämne är huruvida små spädisar ska läras att bli självständiga och sova i egen säng osv. Jag tror inte att min lilla nyföding fattar ett dugg av hur man är när man är självständig, och jag tror inte att hon kommer göra det än på kanske ett år, minst. Därför känns det totalt onödigt att jag ska försöka lära henne att sova i egen säng, när hon ändå sover bäst och lugnast på mig eller J. Detta leder ju också till att både jag och J blir två relativt pigga föräldrar som orkar med henne när hon inte är lugn och glad. Spädbarn är liksom inte gjorda för att vara självständiga, de ska vara beroende av närhet och gråta när de inte får den, det är liksom det som är meningen. "Sagogrynet" skriver jättebra om detta, läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar