Chockad

Jag är lite i chock. Vi kom hem för säkert 25 minuter sedan, och E ligger fortfarande i liften och snusar, under filt och i kofta. I vanliga fall skriker hon som en stucken gris när vi har kommit upp i lägenheten efter en barnvagnstur, men nu ligger hon alltså kvar. Det är nu jag får panik, borde jag också sova nu? Passa på liksom, för tänk om hon inte somnar sen ikväll om hon sover nu. Men jag försöker att inte tänka så, hon somnar nog. Jag vill helst inte sova på dagen, är så lätt att vända på dygnet och det vill jag verkligen inte. Jag vill orka gå ut på dagen, få det där viktiga ljuset och låta E få det också.

Jag har tagit min sista promenad i Uppsala idag. Det är sorgligt, jag är oerhört platsnostalgisk till skillnad från J. Kommer sakna Uppsala massvis, och vill helst ta "en sista promenad" i alla delar av stan.

Ikväll blir det packning hela kvällen. Och imorgon är det alltså dags för Stockholm. Jag är jättenervös, om jag ska vara helt ärlig...