Vardag och att vakna upp ibland

Det finns en grå vardag i mammaledigheten också, och precis som med jobbvardag och skolvardag så kan man ibland vakna upp och inse hur himla härligt det är, det man gör just nu. Imorse när vi satt och ammade, så kikade jag ner på vårt lilla underverk som låg där och snuttade nöjt och lugnt med slutna ögon och så började jag gråta. Så himla underbar hon är, den här lilla människan. Nu sitter hon bredvid mig i sin regnbågsbody som hon fått av F&P, och suger på sitt pekfinger och dreglar som aldrig förr. Sparkar med sina små fläskiga ben (vi älskar förstås de där små undebart fläskiga bebisbenen!) och gör ljud med sin söta mun som ingen överhuvudtaget förstår något av. Händerna luktar surt av gammal bröstmjölk, men hennes andedräkt doftar som en dröm. Lilla hjärtat.