Här ligger vi igen. E nöjd över att få ha somnat med bröstet i munnen, jag klarvaken efter att ha ammat i ren desperation för att inget annat söver min stackars övertrötta bebis. Hon märker när jag försöker smyga därifrån, och så vaknar hon. Jag har egentligen inget emot att hon sover bredvid mig, det är fint. Men nu har hon börjat komma på hur kul det är att kravla runt i sängen när hon vaknat, men fattar ju inte det där med att sängen tar slut. Alltså är hon alltid på väg ner från sängen vilket gör mig orolig... Dessutom försvinner all form av egen tid om kvällarna, vilket är trist. Jag måste ju ligga här för att hon ska somna, verkar det som... Kom hit och strö lite sömnpulver i mina ögon, John Blund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar