Kollektivtrafiken

Idag skulle jag och E hälsa på J på jobbet i Flemingsberg. Vi skulle åka pendeltåg för första gången, men först buss. På hemvägen pendeltåg igen och därefter tvärbana och buss.
Naturligtvis ska det vara två andra barnvagnar på bussen trots att jag åker i icke rusningstrafik. Vi får trängas och pussla ihop och isär oss när vi ska av och på. Suck. Byte i Solna, det gick fint och hissen stank bara lite urin. E är på glatt humör och vill inte somna, men sköter sig trots det hela vägen till Flemingsberg. Hissen i Flemingsberg stinker desto mer av urin, jag håller andan hela vägen upp. So far so good... Har tagit E i mancucan eftersom hon gnällt i vagnen. Kommer till rulltrapporna/hissen upp till sjukhusområdet, där det på hissdörren hänger ett oroväckande rött papper... Hissen är ur funktion och väntas vara i drift senast v. 37. Tack å tack. Eftersom jag har E i manducan vågar jag åka med vagnen i rulltrappan, men den är galet lång och jag hade aldrig åkt med E i vagnen (tänk om handtaget lossnar när vi är högst upp...?!). På hemvägen får vi sällskap av J. Han tar manducan, så jag åker med vagnen i rulltrappan igen. I Årstaberg där vi ska byta till tvärbanan, visar det sig att hissen var trasig även där. Men här var även rulltrappan trasig... Tack och lov var vi två, så det gick ju bra eftersom vi kunde bära ner vagnen tillsammans. Men vad hade jag gjort utan J? Burit ner vagnen för trappan med E på höften? Nä, skulle inte tro det. Hittills har ingen erbjudit sig att hjälpa mig av och på bussar med vagnen, eller något annat för att underlätta. Flera såg mig vid rulltrappan i Flemingsberg där jag stod och funderade ett tag på hur jag skulle ta mig upp, men ingen erbjöd sin hjälp.

Det är inte självklart att det går smidigt att åka kollektivt. Som tur är det gratis att åka buss med barnvagn hos SL, vilket jag nu tycker borde vara självklart. Annars måste man ju lämna sitt barn ensamt i vagnen medan man går fram och betalar, vilket inte känns helt bra faktiskt. Det måste gå att fixa en hiss snabbare än på 10 veckor, och går rulltrappan sönder borde man kunna lösa det på något sätt. Helt plötsligt kan man som rullstolsbunden eller barnvagnsförare inte ta sig på eller av perrongen, lite trist kan jag tycka...